Igår var en sån där magisk morgon när jag kom med lagom stressade steg ifrån jobbgaraget ned mot kajen för att runda hörnet och åka upp till vardagen, 6 våningar upp. När jag kom runt hörnet och möttes av en starkt bländande sol som tvingade mig att kisa ordentligt ut över vattnet. Det var lugnt och stilla. Då tänkte jag på hur vi lever här i Sverige. Vi stressar runt i vår tillvaro, lämnar i skolan i tid, vara på jobbet i tid, göra karriär, vara duktig. Vi springer runt runt i ekorrhjulet och producerar i vårt lilla land så att det kokar i varenda byggnad. Vi har många höginkomsttagare och en bra välfärd. Visst. Men är det värt det? Jag stannande en sekund, och blundande framför solen. Flyttade mig till en gata i Italien. Eller Spanien. Eller Grekland. Då kunde jag se framför mig några gubbar som satt där på bänken i solen vilt diskuterande om något. Lite längre bort, två svartklädda äldre damer. Också dem pratar med varandra och gestikulerar. Några duvor pickar lugnt i sig morgonens frukost bland gatstenarna. Jag funderar på vad de pratar om, gubbarna och tanterna? Är inte det också en annan bild av välfärd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar