Så blev det dags att ta farväl av ön igen. Två likheter ifrån förra året. Det var Byxelkroks marknad den dag vi åkte, då liksom nu. Och så vemodet i kroppen. Då som nu. Men annars så milsvida skillnader. De sista dagarna bjöd på helt magiskt väder. Ljumna kvällar. Het sand mellan tårna, och solnedgångar som slår ut Fritidsresors Mauritius bilder vilken dag som helst. Förra året satt vi och huttrade under paraply på utedäcket på färjan och såg skutan tuffa allt längre ut ifrån den då nästan höstkalla lilla hamnen. Vi hade haft en riktigt jobbig semester. Nu stekte högsommarsolen på oss och hela folkhavet som myllrade omkring bland marknadsknallarna i hamnen. Svetten rann på ryggen, när jag stod lutad över relingen och kikade ut innan avfärden. Stämningen så oerhört mycket bättre i år. Ingen familjekonflikt som hängde i luften när vi åkte. Inget regn. En stor mage som alltmer påtagligt försöker påminna om mig den gigantiska skillnaden i år mot tidigare år. Jag stod och tittade länge ut över hamnen och skänkte en stilla hyllning till ön som givit mig så mycket glädje under ett antal vilda barn och ungdomsår. Tack. Nästa gång vi ses är jag mamma.
4 kommentarer:
hej kompis, jag länkade till dig, hoppas att det var ok:)katten
It's an honour baby. ;-)
Så jäkla häftigt att det kommer vara en ny familjemedlem med er nästa gång på Ön! Det är märkligt. Och fantastiskt.
Ja visst är det. Ogreppbart helt enkelt.
Skicka en kommentar