i hela mig när han krumbuktar sin lilla kropp, blir illröd i ansiktet och gråten är snarast otäckt likt ett litet gulligt lamm på väg till slakt. Det gör så ont i hjärtat att jag ofta börjar gråta själv.
Det gör ont i bröstvårtorna som för en kamp mot hans lilla glupa mun, att bli kompisar.
Det gör ont att läka i kroppen. Och det kliar.
Men det gör också ont i hjärtat av kärlek så oändligt stor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Precis så var det för mig också. Jag känner igen det så väl. Och snart är jag där igen. Underbara, skrämmande tanke.
Vad skönt att höra.. Jag förstår verkligen hur underbart skrämmande det måste vara att tänka sig en till. Snart. Två små varelser som framkallar så oändligt mycket känslor. Men det kommmer att gå jättebra!
Skicka en kommentar