ultra snabb shopping lunch

vad gör man inte för att pigga upp sig lite när man bor i en bunker? Idag blev det en av mina klassiker. En blixtsnabb effektiv shoppingrunda på lunchen. På 1 h har jag hunnit äta lunch och shoppat mammakläder för 2000 spänn..Not bad va? Jag dövar mig dåliga samvete, med att detta får räcka hela graviditeten. Nu har köpt de kläder jag får klara mig med helt enkelt. Och man får mycket kläder för 2000 på HM vill jag lova. Frågan som jag ställer mig bara är;
Hur långt är alfabetet..?

Not this extreme...

Ahh, vilken härlig söndag vårdag det har varit idag.
Man tassar upp och ser fram emot utsikten av den glittrande mälaren rakt nedanför, de tidiga morgonpromenad folket och fundera på om man ska gå ut och sätta sig på uteplatsen och äta frukost.
Men väl ute i vardagsrummet slog verkligheten oss i huvudet med ett hårt slag..
Vi bor i en bunker !! Hjälp!!!!!!!

Extreme home makeover

Jojo, så har det varit påsk. Till skillnad ifrån förr i världen såg jag fram emot den här påsken med viss tillförsikt. Jag har annars alltid bävat för påsken som många bävar för julen. Numer har jag sällat mig till julskräcken. Men påsken var en riktig ångest högtid förr. Nu skulle vi utmana ödet på många sätt genom vårt extrema byggprojekt i sann Timell anda. Packa ihop styvbarn, sambo, svärfar i en bil och köra 50 mil i snöstorm. Hantera en lätt påverkad mamma. In i det vinterkylda sommarhuset. På med filtarna. Flytta runt elementen skickligt i balans med den klena elen. Propparna (6 watt!!) går lika tätt som snöflingorna faller utanför.
Nästa dag kommer undsättning iform av svägerska med familj. Byggarfamiljen är fulltalig och projektet sätts igång. Själv tar jag och svägerskan hand om målandet av fönster. Ett riktigt tråk och tålamodsprojekt. Men nödvändigt. Trevligt dock under sällskapet och familjebanden som knyts närmare under en skvalande lokalradios bakgrundsljud. 5 kalla nätter senare, ett mycket tight jobbschema, och ett och annat påskäggsätande så blev resultatet alldeles strålande. Stolta och trötta landar vi hemma igen. Oändligt tacksamma för den ovärderliga släkthjälpen. Planering av del 2 i projektet fortskrider. Får återkomma med bilder..

ett år äldre - en hel värld annorlunda

efter detta långa blogg uppehåll där så mycket intressant har hänt som jag säkert återkommer till, så måste jag ju ändå börja med att konstatera kort:
Jag har nu blivit ett år äldre. Sådär bara. Ganska obemärkt. Ganska hastigt. Och det gör mig inget. 36 år. Ett udda tal. mittemellan. Men det är som jag detta år befinner mig i en annan värld. Mest kanske det förstås beror på att jag bär omkring på ett litet liv i magen som växer och är ett under i sig självt. Men också för att jag kunde konstatera att jag för första gången inte ens snuddade vid tanken att jag skulle bjuda in några kompisar att fira med mig. Fest? Vad för nåt? Nej, nej, tårtkalas med syrran och hennes familj kändes precis som det skulle.
Damn I'm old!
Födelsedagens höjdpunkt blev dock promenaden i min ensamhet, med skinnjackan och solglasögonen och tussilago!

En annan värld

Igår var en sån där magisk morgon när jag kom med lagom stressade steg ifrån jobbgaraget ned mot kajen för att runda hörnet och åka upp till vardagen, 6 våningar upp. När jag kom runt hörnet och möttes av en starkt bländande sol som tvingade mig att kisa ordentligt ut över vattnet. Det var lugnt och stilla. Då tänkte jag på hur vi lever här i Sverige. Vi stressar runt i vår tillvaro, lämnar i skolan i tid, vara på jobbet i tid, göra karriär, vara duktig. Vi springer runt runt i ekorrhjulet och producerar i vårt lilla land så att det kokar i varenda byggnad. Vi har många höginkomsttagare och en bra välfärd. Visst. Men är det värt det? Jag stannande en sekund, och blundande framför solen. Flyttade mig till en gata i Italien. Eller Spanien. Eller Grekland. Då kunde jag se framför mig några gubbar som satt där på bänken i solen vilt diskuterande om något. Lite längre bort, två svartklädda äldre damer. Också dem pratar med varandra och gestikulerar. Några duvor pickar lugnt i sig morgonens frukost bland gatstenarna. Jag funderar på vad de pratar om, gubbarna och tanterna? Är inte det också en annan bild av välfärd?

Ett litet vitt kuvert

kom så äntligen till oss i slutet av förra veckan. Brevet vi längtat efter. Varje gång telefonen ringt med dolt nummer har jag hoppat till högt av oro och ängslan. Ska det vara det där hemska samtalet om att något inte är som det ska.
Men nu fanns det där på dörrmattan. Innehållet var kortfattat och kliniskt. Du har genomgått undersökningen med någon sifferbeteckning, typ C 45, med normala provsvar.
Men så ett stycke under det står den ofattbara meningen:
Vill du ha reda på barnets kön, så går du in på www adressen si och så och loggar in med provsvarsnumret! Just sådär bara. Så enkelt att få reda på en så stor och viktig sak. Det är nästan lika absurt som om det hade stått;
Vill du veta hur länge du ska leva så gå in på www.livet.se och logga in med ditt personnr...