Finlandsfakiren

Igår kväll kom vi hem efter en Ålandsresa tillsammans med svägerskans familj. Första utlandsresan för Noel dessutom.Tanken var förstås en avkopplande 2 dagars i familjens tecken, med mycket kul för barnen. Vi skulle vara 1 natt på båt, 1 natt i Åbo och sen dagstur hem. Visst låter det trevligt? Mmmm. På pappret ja..
Redan kvällen före när vi lusläste tabellerna och tiderna så upptäckte att vi att det var tal om rena rama fakirtiderna. Det visade sig vara bara ett av de mindre roliga upptäckterna.. Vi hann inte mer än att gå ombord och installera oss i hytterna då jag upptäckte att hela kuponghögen med mat, hotell och pengacheckar man ska använda ombord, var borta! Efter att rotat igenom väskan 18 gr begav jag mig till receptionen. Där möttes jag av fru Snipa som var en medelålders finländsk surtant, som bara tittade på mig uppgivet och sa att: Det är inget jag kan göra. Det är som att tappa pengar förstår du väl. Jag insåg på en gång att det fanns inget jag kunde säga som skulle få henne att ändra sig och istället för att säga något mycket olämligt som hade varit en mer normal ilsken reaktion ifrån mig, kände jag att tårarna vällde upp. (det är nåt som kommit med graviditet och förlossningen..) Bara att lomma tillbaka till hytten och informera de andra om att vi skulle få köpa allt det där på nytt. Just när vi var på väg att göra det blev vi uppropade i högtalarna och möttes av fru Snipa igen, som kom med ett kuvert ifrån incheckningsterminalen där de hittat dem. "Vilken tur ni hade nu säger hon"
Vi fick 3 h sömn då vi vackert skulle hoppa upp kvart i 6 för att gå av båten i Åbo! Fru Snipas kusin bankar på hytten och skriker barskt att det är dags att gå av nu! Inte tillstymmelse till leende eller Godmorgon där inte...
Sen hade vi dock en skön dag på ett spa/bad hotell i Åbo, som ungarna älskade och vi hade det också skönt. Vid middagen satt det 4 utpumpade vuxna som gav upp tanken på att sitta uppe länge en kväll till och smög tillbaka upp på rummet och la oss. Nästa morgon upp igen kl 07 för att hinna till båten tillbaka.
Aldrig någonsin har en trevlig dagstur på havet varit så lång att ta sig igenom.
Båten hade nu invaderats av höstlovslediga 18åringar som tvärtemot den vanliga världen här får köpa hur mycket sprit som helst, och ta sig ända ned till apstadienivån utan att någon vakt ingriper. De var överallt också. Sprang runt och skrek håll käften till varandra, sprutade öl, vinglade omkring i stora klungor. Botten nåddes när vi höll på att trampa på en bajskorv och tillhörande toapapper i hyttkorridoren...Allt medan fartygsvärden försökte vara klämkäck och få den lilla skaran av familjer och äldre uppe i danssalongen spela bingo och klappa i händer.
Aldrig har 8 timmar gått så långsamt.
När jag vid ett tillfälle passerade ett gäng 18åringar i en soffa, stannade de först upp sitt snack och tittade på mig. Kort därefter sa den ena:
Äh, hon är ju gammal! ....
Det var ett understatement mot hur jag kände mig.

Helgmys

Helgens highlights
1. Fredagsfrukost på lilla italienska cafét. Ohyggligt dyrt, tar lång tid att få sin beställning, men ack så gott. En krydda av en utlandsfrukost på ett soligt café med prassliga pappersservetter.
2. Lördagsmys på stan, och att sambon skickade mig i sängen på kvällen för en välbehövlig powernap
3. Söndagens comeback på gymet! Att få väcka liv i en amningsöm och stel mammakropp var så välbehövligt och gav en skön eftersmak hela kvällen.

Bonusar:
Att få sparka löv med fötterna, som mamma alltid varnade mig för när jag var liten och älskade det. Det kan finnas massa äckligt hundbajs där...(?)
Att se barnfamiljen som var ute i sina fullmunderade galoschkläder och lilltjejen hoppade i vattenpölarna så att det stod härliga till. Alla skrattade. Befriande!

Kanske har det vänt ?

För ett antal månader sedan skrev jag om hur vi matas och matas dag in och dag ut med negativa nyheter. Av någon outgrundlig anledning gillar vi att läsa om det. Att grotta i det. Men hur påverkar det oss i längden? Nu i finanskrisens spår där vi alla förväntas förstå men ingen gör det. Dow Jones, Nasdaq, reporäntor, långa och korta räntor. Vi får ett nytt kallsnacksämne utöver vädret att ta till. -Det är ett jäkla skit det här med finanskrisen. -Hur gör ni med räntan?
Vad som borde visas är istället ett utbildningsprogram där man gör ett försök att förklara för de 95 % av Sveriges befolkning som inte jobbar med dessa termer dagligdags, och som inte förstår, trots 60 poäng Nationalekonomi (undertecknad kan vittna om detta..)
Hur som helst, så är det ingen ände på eländet. Krisen är bara grädde på moset, mot de övriga morden, mobbningen och annat skoj vi matas med.
Men de senaste dagarna har jag sett flera exempel på att det kanske finns en svagt blåsande motvind. I Tv4 programmet Efter tio har Malou vid flera tillfällen de senaste veckorna intervjuat personer som vittnar om denna försiktiga positiva trend.
- Hanne Kjöller - som skriver om det positiva att vara förälder. Hur bra, och fantastiskt förspänt vi har det idag, och att vi helt enkelt borde sluta klaga.
- Bosse Angelöw- som skrivit den härliga boken Glädjerapporten- en bok om positiva nyheter! Och han pratar om hur programmerade vi är att söka och leta problem.

Jag myser i hela själen. Hoppas innerligt att det här kan vara början på nåt nytt. Eureka!!

Helg 2 - morfar

Helgen som nu gått gick i familjens tecken. Morfar var nämligen uppe på besök för att möta sitt 6e barnbarn. 6e killen i klanen! Visst är det komiskt f.ö när man börjar prata om sina föräldrar som morfar och mormor..Ytterligare en följd av föräldraskapet.
Att få ihop en familjeträff med morfar och hans fru, samt syster med familj innebar två rejäla övningar för mig:
1. Konsten att inte vara alla till lags. Det är något som jag återkommer till ganska ofta, och känner hur trött jag är på att vara den som alltid anpassar mig, alltid är flexibel, alltid fixar och donar för att det ska bli så bra som möjligt för alla de andra. Men samtidigt blir förbannad och irriterad över att jag gör så. Jag vet ju att det är bara jag själv som kan sätta dessa gränser, men det är fortfarande svårt, speciellt med gamla invanda roller som satt sig inom en familj.
2. Att kapa det som jag tänkt hinna med under dagen, ned till ungefär en tiondel...

Helg 1 - the mama's

Förra helgen hade jag förmånen att ha en av mina allra bästa och närmaste vänner på besök hos mig, och hon bodde dessutom hos mig och Noel hela helgen. Resten av familjen var på fotbollsläger.
Under sköna regniga promenader, filtar i soffan och doften av kryddigt chaité hann vi komma nära igen. Det var alldeles för länge sedan.
På lördagen anslöt sedan två av de andra tjejerna ifrån vår lilla klan som skapades under gymnasietiden. Bara två av oss bor här i huvudstaden så det är inte alltför ofta vi kan sammanstråla.
Vi sitter här runt mitt köksbord, och mycket är som förr. Jag inbillar mig att vi ser nästan likadana ut faktiskt. Men den stora skillnaden är samtalsämnen.
Då: killar, killar och killar, relationer och käääänslor
Nu: Dagisplatser, uppdelning av ansvar hemma, föräldraledighet, amning, nattningsrutiner m.m
Jag fick under helgen flera lite skrämmande exempel på att jag blivit en sån som jag hånade innan. Med ett uppdämt behov av att prata om dessa saker så bara bubblar det ur mig.
It's official - I'm a mama!!

Får jag presentera ... NOEL

Mamma: Nå, vad ska han heta nu den lille gossen, har ni bestämt er?
Jag: Ja, det har vi faktiskt, det blir Noel!
Mamma: Vad för nåt...? Joel....?
Jag: Nej, Noel. Med N som i Nicklas.
Mamma: (lång tystnad)...Du menar som i det franska ordet för jul - Noël...?
Jag: Ja just det, det kan man säga.
Mamma: Neeejj..(djup suck) varför det?
Jag: För att det är ett namn vi gillar
Mamma: Inte Carl-Henrik då ?
Jag: Nej, mamma. Inte Carl-Henrik....

Hösthelg

Ett litet potpurri ifrån helgen som gick.
BVC på fredagen, och lilla gubben som han än så länge fortfarande heter, har skött sig finfint. 6 veckor idag, helt otroligt! Det är så fantastiskt stort när han börjar kommunicera allt mer med leenden som får mitt hjärta att gå itu.
Matlagning med styvsonen! Kan varmt rekommendera den här boken där någon tänkt till, och använder bilder istället för tråkig liten text. Tack vare den pedagogiken vill han nu laga mat som vi aldrig hade kunnat drömma om att han skulle säga annars. Första valet ifrån boken, var Lax med rödbetor och fetaost, som han tog sig an med stort engagemang. Resultatet var kanongott! Bildpedagogik tror jag verkligen mycket på. Läste i tidningen också om några lärare som fått pris för att de jobbat med bilder och praktiska exempel för att få sina högstadieelever mer intresserade och i förlängningen bättre på matte. De hade lyckats förbättra sig markant!
I söndagens höststorm, regn och drivis arrangerade min sambo en fotbollsturnering för lillkillens lag och ett antal andra. Det innebar att vi stod där, tappra med regnets vassa, kalla strålar över våra huvuden, och tittade på de små hjältarna som sprang omkring där nere på konstgräset. Och hjältarna som jobbade med att sälja hamburgare under partytältet som trotsade vindbyarna. Men bragdmedaljen går till min älskade man som lägger ned så många timmar och energi för att se glädjen i deras små ögon.

Världen utanför

De senaste dagarna har jag tagit klivit ut i världen utanför igen. Den där man kan smita in och amma någonstans, för att sen gå vidare. Det är oerhört skönt när det fungerar, om än lite nervöst. Jag känner mig lite blottad varje gång, men tvingar bort dem känslorna med ett klokt: Det är den naturligaste sak i världen. Ett naket (gigantiskt) bröst som har en enda uppgift just nu. Mat! So far har jag testat Vestermalmsgallerian, och hör och häpna lunchstället på jobbet. Det senare blev i samband med mitt första återbesök på jobbet i måndags. Jag fick stanna upp för lite matning innan jag gick in och hade då tänkt ut salladsbaren som vid 3tiden borde vara tom som stranden på vintern. Det visade sig mer var en passage a la T-centralen i rusningstid. Ni vet gångbanan mellan centralstationen och T-banestationen, där man förvandlas till en arbetssugen myra som travar fram i ett högt tempo och försöker undvika krockar. Med andra ord blev det en utmaning i att stänga av. Men det gick.
Idag blir det återbesök på Amningscentralen. Får se hur de tycker att det går.
Är lite nervös för vägningen dock..