En festlig vardag

Kylan biter i kinderna. Örsnibbarna är nästan stela. Jag borrar ner klackarna i den lilla hinnan av snö som ligger ovanpå de förrädiska isfläckarna. Bitvis är det mer än så. Flera lager av hårdpackad is som smält på ytan någon enstaka dag. För att frysa igen till blankis, dagen därpå. Huden är torr och fnasig. Läpparna törstar efter lypsylet i väskan, som alltid är lika omöjligt att hitta just precis när jag vill ha det. Håret är torrt och sprött. Rynkorna jag stirrar i ansiktet under färden upp i hissen till jobbet, känns lite, lite djupare än tidigare. Naglarna ter sig ha slutat växa och går i stället av, skvivar sig och ger upp.
Det är mycket januari nu.
Men då är det skönt att en vanlig tisdag, i slutet på månaden, konstatera att det är inte längre becksvart när jag kommer till den lilla dagisgården. Fåglarna kvittrar, vårlikt, uppmuntrande. Och ikväll, har vi ätit skaldjur och knäckt den där fina flaskan skumpa som jag fick av jobbet. Bara för att vi kände för det. En helt vanlig, festlig tisdag. I januari.

Trög start på vit helg

I fredags var planen att dra iväg hyfsat tidigt på eftermiddagen till Värmland. Till den där bortglömda byn igen. Där Mickes mormor bor. Lesjöfors. Det gick sådär kan man säga.
Det mest irriterande är nog ändå vår bristande planering. Som att jag fortfarande tror att jag kan packa ihop en helgpackning med allt för Noel också, på en halvtimme. Skidgrejer ska hämtas från förrådet. Kattlådan ska tömmas. Kattuslingen ska ha mat så hon klarar sig över helgen. Det tar lite mer än 30 min kan man säga. Sen med en proppfull bil och en kinkig, fortfarande lätt förkyld liten pojke, skulle vi köra ned i garaget för att byta en lampa till ena lyset på bilen. Alla som har provat, vet att det kan vara ett smärre idiotprojekt att ge sig på själv. Det tog ungefär 40 min. I vår tankevärld hade vi planerat 5 min. Sen iväg till affären för lite snabbhandling. Micke passar på att gå köpa oss varsin korv. Tillbaka till bilen blir det några otrevliga överaskningar slag i slag. En vänlig gäst hittar min plånbok på marken. Tack och lov. När Micke kommer tillbaka ifrån korvkiosken har vi fått en p-bot! Sen startar inte bilen..Startkablarna ligger förstås allra längst ned i bagageluckan.
En vänlig bilgranne hjälper oss igång sen, så vi kommer iväg. Några timmar senare bara.

Men sen blev helgen i sin helhet desto bättre. Mys i det värmländska lilla rummet, där vi klämmer in oss allihop på madrasser på golvet. Jag trivs med det. Där i alla fall.
Och sen fick vi åka skidor. Allihop. Ja, 3 aktiva och en passiv åkare då.
Underbart att känna kalla snöflingor mot kinden i liften och se det snötäckta granarna sträcka på sig under oss.
Livskvalitet.

Borta bra, hemma kallt..

1 månad har visst passerat sen sist. Kanske en behövlig bloggpaus. Det har helt enkelt inte hunnits med. Julen flög iväg, som en vindpust, och sen bar det iväg till Cypern för nyårsfirande, och lite semester. Det var väldigt skönt. Inte så mycket sömn kanske som jag skulle behövt. Men mycket njutning. Mat, dryck, och en och annan stund i 20 gradig solvärme. Som i maj/juni här hemma. När luften är krispigt sval. Luktar blomma och fräschhet. När man söker upp närmaste hörn som kan vara lä, och drar upp filten till hakan. Men ute sitter man. Till varje pris. Så var det ungefär. VI har förmånen att bo i ett hyrt hus, som är helt fantastiskt. Där det finns yta som man bara drömmer om hemma. Komfort som övergår alla önskemål helt enkelt.
Veckan gick otroligt fort. Vi kommer hem framåt nattkröken dagen före det är dags att börja jobba igen, efter julhelgerna.

Jag hade räknat med att mötas av doften av överföll kattlåda. Nej då, hon hade inte varit helt ensam. Syrran ställde upp som kattbesökare, och gick hem för att klappa om och ge mat ett par gånger. Uppenbarligen räckte det inte, enligt frökens krav.
Vi möttes av bajskorvar på överkastet. Som i sin tur dolde genomkissade kuddar. Täcken. Madrasser.
Så var vi hemma igen. Iskallt. Blött. Lite äckligt. Fast ändå hemma.

Nu är det nytt år. Nya möjligheter som vi brukar säga på jobbet.. Nya livet har börjat. Ja. igen. Denna gången är det allvar. Denna gången har jag en mycket tydlig målbild. Och en mycket tydlig tidshorisont.
15 maj. Så är det med det.