Välkommen !!

Han är här nu, vår nye lille prins. Han som lurade oss alla att han var en tjej. Jag tittar förundrat in i hans små glipande ögon som tittar upp ibland. Vart har du varit? Vem är du? Tänk nu är du här hos oss. Fast han har inte landat riktigt ännu. Han är i det där mittemellan landet ser det ut som. Det okända. Här fast ändå inte.
Om någon dag när jag samlat mig lite mer ska jag berätta om förlossningen. Tills dess får ni bara titta på honom och förundras ni också.

Dagen D idag..fast inte

Ja idag är det då beräknat datum för den nya lilla krabaten. Men det tror jag inte riktigt på. Förvärkarna sätter in varje kväll nu ungefär men går över någon gång under natten. Som den försöker retas med mig. Idag när jag äntligen skulle nu ta mig utanför dörren efter flera dagars häckande inomhus med röj och fix, så kom det en ny smärta. Det bara smällde till över och i blygdbenet.. Plötsligt kan jag nästan inte gå. Detta har jag inte alls haft förut och hoppas innerligt att det går över, för annars lär jag nästan bli liggande tills den behagar komma ut. Noel stannade 2 veckor extra. Så hjälp mig och håll tummarna för att den här behagar komma ut lite tidigare...

Känslor från många håll

Som hela den här graviditeten går känslorna konstant upp och ned. Jag berörs av så mycket utifrån. Och inifrån. Tampas med oändlig tacksamhet ihop med katastroftankar och rädslor. Jag vet, det är normalt säger dem.
Jag följer min kurva säger barnmorskan med det numera bekanta huvudet på sne. Ändå känner jag mig som en tung tung val, som släpar sig ned till vattnet. Noel är otroligt mammig och utvecklar en allt starkare vilja för varje dag. Jag kan börja gråta bara jag tänker på att han skulle ta illa vid sig för att han kommer behöva dela på uppmärksamheten mer nu. Storebror som är 11 är det inte samma kamp med. Det blir tuffare nu. Försöker träna på att alla ni andra har klarat det bra. Det går bra. Det är naturligt. Själv är jag uppvuxen i en skara med 3 syskon. Det gick också bra. Klart det gör. Jag snabbrepar profylaxandning ibland. Har inte riktigt ro i kroppen. Kanske ska packa väskan ikväll. Om utifall att alltså....

2011- here we come

Nytt år, nya möjligheter. Nästan overkligt fort har hösten och vintern på andra sidan årsskiftet passerat, och nu befinner vi oss i det där läget som för mig alltid känns som om klockan precis slagit över på 1 minut över midnatt. Det är mörkt. Det är tyst. Men det är något nytt. En ny dag. En ny månad. Ett nytt år.
För mig är det också en ny tid igen som börjar. En ny epok. Igen. En ny mammaledighet står för dörren. Ett nytt liv som ska nedkomma runt den 12 jan. Overkligt rymmer inte de känslor jag har. Så mycket på än gång. Så mycket som pendlar upp och ned. Humör. Tårar. Skratt. Längtan. Oro.
Jag går en ny tid till mötes och min plan är att vara mera här också. Så välkomna tillbaka, ni som tittar in någon gång.
GOTT NYTT ÅR Till er alla.