Barnvagnspatrullens hiss och diss

På dissa listan i dag:
1. Snipig, ung, med allsäkerhet utan barn, men framförallt jäkligt oserviceminded cafébiträde på Café Fix i förmiddags. Ett café som står vidöppet av tomhet, med samtliga stolar lediga kan rimligen inte ha problem med att jag vill ha min barnvagn någorlunda under uppsikt. Jag erbjuder mig ändå att flytta på den om de plötsligt skulle slå ned en blixt och fylla stället. Men snipan lät sig inte tinas upp av det, och då vände jag på klacken och gick.
2. Vad är det med busschaufförer som på allvar inte tycker sig ha tid att dröja 5 sek, vilket är tiden det skulle ta att öppna dörrarna en gång till, när jag har toksprungit mitt 100 m lopp med en skumpande bebis i vagnen ??

Men på hissa listan kan jag gratulera:
PRISEXTRA FRIDHEMSPLAN som förstått grejen med det där berömda lilla extra.
Jag möts av dignande korgar med mogna bananer, och en glad skylt som säger:
Vi bjuder alla med barn på en banan att äta i affären medans ni handlar!
STORT!

Olika liv

Det går fort att få en känsla av att vi har olika liv. Mannen och jag. Det slår mig ikväll hur förvånansvärt lätt det skulle kunna vara att fastna i dessa olika vardagsroller, och gå om varandra fullständigt. Allt blir logistik. Varje ledig minut när den andra avlastar tas till "egen tid". Ingen kommunikation. Jobb jobb, eller plock plock. Så ser det ut här hemma ikväll. Kan bara hoppas att vi är kloka nog att inte fastna i det.

5 månader idag

är han våran fantastiska lilla kille. Helt otroligt hur fort tiden gått.
Det känns som igår, men ändå en evighet sedan. Har vi inte haft honom alltid? Kärleken är nu så enorm, så självklar. Så omkullkastande. Så gränslös.
När våra ögon möts, och jag kan spegla mig i hans glitter så går hjärtat nästan sönder. När jag matar honom och hans ena hand löper utmed min, så försiktigt, försiktigt, kan jag känna hans sammetslena hud. Jag vill krama honom som en stark boaormsmamma. Hålla honom där för alltid. Skydda honom från allt ont och läskigt.
Han är ett verkligt under som jag är så enormt tacksam för.
Tiden står fortfarande stilla när våra ögon fastnar i varandra. En evig kärlekshistoria.

Avsked

I veckan har vi tagit ett stort avsked av en älskad, närstående. Jag har alltid haft väldigt svårt för avsked ända sedan jag var liten. Och jag har det fortfarande. Det som är värst är att se andra som är ledsna. På en begravning, vilken som helst, är det förstås svårt då det ju ligger i sakens natur att det är ganska många ledsna människor. Nu när det var så nära inpå så kändes det verkligen tufft. Samtidigt som att det inte går att förstå att en person som varit så självklar, så lugn och så trygg plötsligt inte är här längre. Det är inte greppbart. Men prästen inledde akten med en underbar text om just synen på döden. Jag ska försöka få tag på den men så länge tänker jag på de inledande ord den hade:
Jag är inte borta. Jag har bara gått till rummet intill.

I babysimsfabriken

Idag har vi börjat på babysim! En stor händelse för oss alla förstås. Vi har smygtränat både i badkaret och den där gången i barnbassängen på simhotellet i Åbo..Allt med bra resultat. Men nu skulle vi i på bestämd tid, och inte minst med en rad massa andra barn bredvid. Men det gick alldeles lysande. Noel verkade njuta som en säl. Det första han gjorde när vi sjungit intro låten- Nippertippan (tänk, det måste varit 30 år sen jag hörde den, men den satt som igår;-) var att göra ett utfall mot vattnet med ansiktet så att han fick en rejäl klunk av det härliga kloret. Det verkade inte bekomma honom. Det konstiga var att det infann sig ett lugn där nere i vattnet. Mitt bland alla barn. Mitt i fabriken. För det är verkligen en fabrik. En liten liten bassäng, med en liten ramp för nästa grupp att vänta på. Uppställda skötbord att köa till. Grupper som är exakt en halvtimme och avlöser varandra på klockslaget. Ingen tid att förlora. Jag återser ett av paren ifrån Profylaxkursen och ett annat ifrån min mammagrupp. Vi är ju som sagt ganska förutsägbara. Nu återstår bara att se om det här blir en i raden av alla grejer jag shoppat på mig i gravid/förlossning/baby temat som jag sedan inte riktigt kommit att använda fullt ut..Listan ser ut som följer:
- Aquamama/vattengympa för gravida Nyttjad: 1 gång
- Gravidyoga Nyttjad: 2 gånger
- CD - Förberedelse för förlossning Nyttjad: 2 gånger
- CD*2 på samma tema som ovan Nyttjad: 0 gånger
- Profylaxkurs Nyttjad: 1 gång
Man kan säga att jag tagit ganska dyra smakprover ur det kommersiella hav av kunskap som finns kring ämnet..Men det lärde mig säkert ett och annat hur som helst.
Men babysimmet kommer vi att fullfölja...Trust me.Och vi kommer givetvis att köpa de där dyra fotografierna som den riktiga fotografen kommer att ta senare under kursen..;-)

Magsjuk + mens = eländigt

Usch och fy, i natt åkte jag på en variant av den fruktade vinterkräkisen.. Men jag fick nog en light variant, tack och lov. Det är febern som härjar i mig idag istället och mattheten i kroppen. Exakt samtidigt har min kropp tagit ett stort kliv och signalerar att vi är back in business gällande reproduktionsmöjligheterna..Lite konstigt känns det allt.

Den sköra första tiden

Härom dagen var jag uppe på SöS igen. På amningscentrum för att lämna tillbaka den bröstpump jag hyrde där för 1,5 månad sen. Redan i korridorerna, som är långa dit upp, så kände jag direkt att något var annorlunda sen jag var där sist. Jag har stått där i hissen så många gånger, med smärta i brösten och oro i magen. Jag var som så många andra där, mitt i den där sköra, ömtåliga, omtumlande första tiden som mamma. Nu har jag liksom klivit ur på andra sidan. Det var så tydligt. Det är klart att det på många sätt är skönt. Men ändå fanns det ett uns av saknad. På vägen ut slänger jag en blick upp mot de fönster som jag gissar tillhör de förlossningsrum vi var i. Då för 4,5 månad sen. Tänker ofta på det där att det varje dag kommer in nya oroliga, förväntansfulla blivande föräldrar, och samtidigt är det en bunte nykläckta som slussas ut genom andra dörren. Ut i den där sköra nya världen. Tänk om jag visste då det jag vet idag? Tänk om de hade ägnat tid åt de saker som i själva verket blev orosmoment och tårar istället för den där plastdockan som i detalj skulle beskrivas passage för passage i ett plastigt bäcken. Var är mödravårdens utvärderingsblankett är min fråga??
Bara det där gör att jag kan längta efter att träda in i den där världen igen. Med den kunskap man har med sig efter första gången. Något bättre rustad helt enkelt.

Nya livet

startades för 3 dagar sedan. Nu får det vara nog med frossande och unnande. Nej jag är inte bara lite svullen i kroppen. Nej det går inte längre att gömma sig bakom att "jag har ju just fött barn..". Jag är helt enkelt trött på att inga kläder passar längre. På att kroppen mest känns tung och sliten hela tiden. Och jag är trött. Fast jag har ett underbarn som sover på nätterna. Droppen som fick insikten att attackera mig var kortet ifrån nyårsafton som käraste vännen K hade vänligheten att skicka. (Thanks Bejby ;-) Som tur är har mannen exakt samma känsla i sig. Så för 3 dagar sedan började vi vår GI resa.
Jag fnissar när jag inser hur osannolikt förutsägbara vi är. Tidningarna i helgen som gick var fyllda av bilagor och uppslag som alla var på samma tema. Nytt liv 2009! En av dem pryder vår diskbänk just nu.
Apropå nytt liv så kom det ett nytt litet liv till världen för 3 dagar sedan!!
Grattis Anna till ert nya mirakel !

Nyårsafton

Dagen då vi stängde det stora året 2008. Året som för oss innehöll så otroligt stora förändringar. Vi berikades med det största miraklet-Noel. Hann med att förlova oss också på det kinesiska lyckotalet 080808. Det var också en enormt stor händelse kryddat med kärleksmagi. När nyår kommer är det en speciell stämning i luften hela dagen tycker jag. I år firade vi med nära vännen K och hennes familj som kom från Göteborg. Dagen fortskred med promenad i det vinterkalla Stockholm, och en och annan smällare hörs som ett tjut i fjärran här och där. Middagen blev sådär fantastisk som man verkligen vill få till på nyåret. Skagenröran så smaskig som den ska vara, oxfilén så mör så att den smälter på tungan. Och så skumpan! Precis sådär härligt bubblande, sprallig, energigivande och glädjesmittande som jag mindes den, för ungefär ett år sedan. Förra nyåret satt jag med alkoholfritt alternativ och mådde småilla mest hela tiden. Nu njöt jag av bubblorna som om det vore droppar av guld. Ett glas räckte för att göra mig hög på livet! Vi gick ned i viken och tittade på den nattsvarta himlen som fylldes av enorma fyrverkerier som jag inte sett maken till sedan vattenfestivalens glada dagar. Jag älskar verkligen fyrverkerier! Det är som saga-fast på riktigt. Även i år kom den unga tonårsklungan ut ifrån samma lägenhet som förra året. Fulla som få, och med kortaste kjolarna. Självklart utan jackor. Vi stod där fullt påbylsade. Noel sov gott i vagnen med hörselkåpor.
De första minuterna på nya året fylldes av utväxlingar av förhoppningar, planer och drömmar. Och en hel del action för att de ska slå in!
Tack 2008 för att du förändrade vårt liv!