var vi nere och beskådade idag. Jag och Noel. Det är som magi. Det är så häftigt, för man kan både se och känna hur det påverkar människor. I år tyckte jag mer än nånsin. Det går inte att värja sig för den här skönheten. Så ljus och skir i sin färg. Så oskuldsfull vacker. Vi strosar där, under den ljusrosa himlen som det blir i allén. Vi och så många andra. Vi beundrar. Njuter. Delar det med de andra.
Tänk så kort tid de har på sig, dessa vackra grenar. Dessa vackra stammar. Underbart är kort ibland. Carpe diem.
2 kommentarer:
Åh, det där är ett vårtecken så gott som något. Jag brukar försöka hinna njuta av dem, men frågan är om jag gör det i år.
Jo gör det. Du måste nästan. Det är så fantastiskt. Som att vara med i en saga nästan..
Skicka en kommentar