Tillbaka

Jag tror att jag är tillbaka. Ja, definitivt till jobbet, lite till vardagen och nu äntligen också till bloggen.
Men mest och viktigast- till mig själv. Det hände någon gång under de sista 2 semesterveckorna som vi var på Öland och tog det lugnt i vårt lilla sommarhus. Någonstans i takt med att regnet drog in över ön, och piskade fönsterrutorna smutsiga. Kanske i lugnet av bilden av den sprakande kaminen. Jag kunde i alla fall plötsligt konstatera- Här är jag ju! Jippie! Som jag har längtat efter mig själv. Äntligen känner jag igen mig. Jag känner den där närheten till mina känslor igen. Ja, mina glada och varma känslor vill säga. Inte bara ilskan. Distansen. Irritationen. Det var så otroligt skönt. Vi håller tummarna för att det håller i sig och att hormonerna liksom trillat på plats nu. Ett tag i alla fall.
Annars i stort får jag summera sommaren som mycket bra. Vår lilla turné i Sverige till de värmländska skogarna och utmaningen att pressa in sig många personer på väldigt liten yta, gick trots mitt humörtillstånd mycket bra.
Öland gick helt utan familjedrama och var väldigt skönt.
Så nu sitter jag här igen på uteplatsen och laddar upp inför helgens förrådsröjning som vi ska ta itu med. Det känns nästan lite pirrigt härligt. Vi har nämligen hyrt en container för att äntligen få slänga så mycket vi bara kan av alla dessa grejer vi samlar på oss genom åren men som vi faktiskt aldrig använder. Ja, vi ska förstås ge bort det som kan komma till användning för andra också. Men det ska bli ohyggligt skönt. Jag känner redan nu att det kommer att behövas mer ordning och reda till vintern när nya lilla varelsen kommer...