Jag kommer in på hotellrummet. Stänger dörren och kommer ihåg att låsa dörren. Pustar ut. Äntligen av med klackskorna. Sjunker ned på sängen. Det är då den kommer i fatt mig. Så bekant, fast ändå så långt borta. Rökdoften som puffar upp ur kläderna. Den gör mig nästan berusad. Eller kanske är det att man var van att förknippa den lukten med den också igenkännande lätt snurriga berusade upplevelsen. Tillbaka på hotellrummet efter nattens kickoff. Förr var det kanske dag 1 på ett flera dagars tokigt festande med kollegor, som plötsligt förvandlas till privata vänner. Ibland, till alldeles för privata... Tankens kranka eftertänksamhet blandades med smaken av avslagen öl i munnen, och rökdoften i håret som snart skulle sprida sig till kudden. Det är länge sen nu. Men ändå så otroligt bekant. Med den viktiga skillnaden att jag nu är som en utomstående betraktare.För vissa går det fort. Kroppspråket förändras. Skrattet ljuder högt. En annan person tittar fram. För andra tar det lite längre tid. Det sjungs och det skrålas gamla schlagerdängor på bussen. Det tas mobilkamerakort med pussar. Allt är sig likt. Fast jag tittar mest på. Jag lämnade det lilla ölhaket tvärs över gatan som vi just invaderat. Röken står tätt därinne. Som Budapest svar på Gröne Jägaren. På den tiden när vi fortfarande rökte inomhus vill säga. Det är lokalt. Charmigt. Och ändå rätt omöjligt att stå ut. Nykter.
Så jag har checkat ut. 22.15. Budapest by night...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar