Kylan biter i kinderna. Örsnibbarna är nästan stela. Jag borrar ner klackarna i den lilla hinnan av snö som ligger ovanpå de förrädiska isfläckarna. Bitvis är det mer än så. Flera lager av hårdpackad is som smält på ytan någon enstaka dag. För att frysa igen till blankis, dagen därpå. Huden är torr och fnasig. Läpparna törstar efter lypsylet i väskan, som alltid är lika omöjligt att hitta just precis när jag vill ha det. Håret är torrt och sprött. Rynkorna jag stirrar i ansiktet under färden upp i hissen till jobbet, känns lite, lite djupare än tidigare. Naglarna ter sig ha slutat växa och går i stället av, skvivar sig och ger upp.
Det är mycket januari nu.
Men då är det skönt att en vanlig tisdag, i slutet på månaden, konstatera att det är inte längre becksvart när jag kommer till den lilla dagisgården. Fåglarna kvittrar, vårlikt, uppmuntrande. Och ikväll, har vi ätit skaldjur och knäckt den där fina flaskan skumpa som jag fick av jobbet. Bara för att vi kände för det. En helt vanlig, festlig tisdag. I januari.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar