Äntligen tillbaka igen efter ett långt uppehåll. Denna gång orsakad av julkoma. Blockerad av tokstress på jobbet då plötsligt allt måste hinnas med före nyår och dagarna verkar ha ovanligt få timmar. På kvällarna ska det julmysas och fixas med julgran, julkrans, glöggas och spelas julmusik. Däremellan klämmer vi in lite skolavslutningar och sen sist men inte minst julklappsköpen. Som vanligt i mitt fall blev den 23e den stora inköpsdagen. Dock på färre timmar än nånsin då vi i år skulle fira jul i dagarna 3 och redan börja dagen före. Släkten är samlad och alla möjliga och omöjliga kombinationer av styvfamiljer är med. Del 1 gick bra utan trauma, och så även nu del 2 och 3. Framåt 22 tiden somnade jag in i soffan till tonerna av Lasse Åbergs tragiska figur i Hälsoresan. Julkoman är ett faktum.
Kan bara nu på annandagen konstatera några saker. Barn till skilda föräldrar måste få en överdos av julfirande och julklappar. Kalle Anka är fortfarande småmysigt även om Carl Bertil är betydligt roligare egentligen. Sist men inte minst- tiderna förändras. Jag ligger här och sneglar på alla julkorten där några stycken i vanlig ordning ståtar med små söta barn i tomteluvor. De ovanliga är bara att just de här är från några av mina närmsta väninnor som för inte allt för många år sedan var i klubben: " Vi hatar folk som skickar julkort med sina äckliga små barn på i tomteluvor. Usch..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skratt, ja den klubben var jag en av de trognaste och argaste medlemmarna i men tänk vad livet förändras...Det är mycket som får omvärderas och som man inte för sitt liv kunde tänka sig tidigare, men som blir så självklart när man får barn. Det är en annan värld. Kram!
;) jo de säger ju det..
Men säga vad man vill, jag tror nog att helylleslynan gömmer sig där inne fortfarande..KRAM
Skicka en kommentar