Har haft den äran att tillbringa kvällen hos en av mina bästa väninnor. Jag fick mig en premiäromgång i det fantastiska - Wii Sport. Helt sjukt kul. När jag viker mig av skratt till synerna av min väninnas tennisliknande (well..) rörelser i luften, funderar jag samtidigt inte bara på vad grannarna tror vi håller på med, men också på vad som hänt med nutidsmänniskan. Det här måste ju vara en utveckling beroende av vårt allt större krav på underhållning, var vi än är. Portabel vuxenleksak. Men oj så skoj det var. Kan bli så att jag tar mig en tur till On off imorrn..
Efteråt vilade vi ut i soffan, för ja, man kan faktiskt bli trött av lufttennis.. Vi kikade på rullen Underbar och älskad av alla. Min kompis hävdade hela tiden att vi är så lika, Martina och jag. Kanske, kanske inte. Visst jag skulle också kunna säga att jag kan nog lära mig flytande franska på 2 v. Hur svårt kan det vara? När jag tänker efter har jag faktiskt gjort nåt liknande för att få ett jobb en gång.. Så alltså. Vi är lika men ändå rätt olika. Jag skulle nog inte sagt nej till den snygge dansken...
Min kompis och jag är också på så många sätt lika men ändå olika. Hon har städmani som ingen annan jag känner. Det är så skitigt säger hon, när jag inte kan se en dammråtta så långt ögat kan nå. Jag står inte ut, bilen är så skitig. Jag tittar mig omkring i garaget och ser fullt av gråssmutssvarta bilar och tittar sen på hennes som bara har några få smutsränder. Du är sjuk säger jag. När hon sen erkänner att tvätta för henne innebär att tvätta tills tvättkorgen är slut. Ja då skakar jag bara på huvudet. Går hem och tittar på vår överfulla korg och dammråttorna som dansar sin kvällsdans. Vi är lika. Men ack så olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar