Sjukstuga och kaos

Livet har inte återgått till den vanliga rullande vardagen än. Den där som man så ofta kan tycka är lite rutinfylld, stressig och inte alltid helt längtansfull. Nu ser jag den med helt nytt ljus. Efter några dygn hemma, fick vi återvända till Astrid Lindgren förra söndagen. Då som mer rutinerade. Vi visste vilka slussar som skulle passeras. Vilka tester som skulle göras. Vilka rutiner som ska gås igenom. Men det gick lättare och fortare den här gången. Både själva hanteringen på sjukhuset, och Noels tillfrisknande igen. 2 dygn senare, var vi hemma igen. Den här gången försedda med antibiotika och med nya goda råd. Det har gått bra. Hostan, den läskiga, den skrämmande, den som gjorde honom så väldigt dålig. Den har klingat av. Tack och lov. Matlusten har sakta kommit tillbaka. Så långt allt gott och väl. Sen igår kom febern tillbaka som en otäck nordanvind. Min egen analys är att det är storebror som smittat med nytt virus. Denna gång fick han hög feber, men utan att vara sådär märkbart jättepåverkad. Varm. Visst. Men inte utslagen. Och han har tack och lov fortsatt och äta. Men det har förstås hållt oss hemma hela helgen. Vi har tittat ut genom vårsmutsiga fönster och längtat ut. Men mest av allt längtat till att allt ska vara som vanligt. Att Noel ska vara helt frisk och kry. Den tidigare coola morsan har bytts ut till en evigt nojande variant. Kommer han att vilja ha något att äta den här gången? Tänk om han inte äter? Tänk om han inte ens vill ha saft? Tänk om han efter det här bara vill ha saft och sylt? Tänk om han blir ett överkänsligt barn. Ja, sådär håller jag på, medans jag går och längtar ut. Igen. Hälsa och sol till alla. Kaoset? Jo, vi håller på och gör om lite smärre i lägenheten just nu också. Toppentiming. :-)