Fångad i en plasttratt

Jag känner mig idag som en mycket grym människa. I morse var jag för första gången i mitt liv hos en veterinär. Det var dags för lilla Sally att bli berövad potentiella Sallybebbar i framtiden. Vet inte om det var för att jag igår läste Daniel Breitholz inlägg om könssstympning i Aftonbladet, som jag hade en rejäl etikklump i magen imorse. Vem var jag att ta beslut om att det inte skulle bli några ungar här inte? Några timmar senare fick jag hämta henne. Fångad i sin plasttratt. I 10 dagar! Här går hon nu runt hemma och kränger fram och tillbaka för att bli av med den. Går in i väggar och välter matskålar. Inte bara berövad livmoder, hormoner och ungar, utan även möjligheten att tvätta, och klia sig.
Matte har ångest.

David och Goliat

Idag har jag varit med om en sån där skön föräldradag. Det skulle spelas stor cup i pojkar 99 fotboll i Stockholm. Självklart innebär det att första match startar 08.15, vilket i sin tur innebar samling för vårt lilla lag 07.15!! Denna mörka söndag. Snöblasket yrde runt oss när vi traskade ut mot bilen i arla morgonstund. Vi är inte kloka är förstås en återkommande tanke i huvudet.
Men den byts snabbt till glädje när man ser de små barnhuvudena sticka upp ur bilfönstrena på gårdsplanen där vi sammanstrålar för att samåka. Vi, det lilla farmarlaget, ska ut och slåss mot de stora lagen. De som har en tränare som vågar höja rösten. De som har spelare som tränar på fasta positioner. De som förstått att en bra förutsättning för att lyckas i fotboll är åtminstone att springa. De som använder en sån där speltaktiktavla för att pedagogiskt förklara spelstrategi. De stora grabbarna. Hur det gick? Jo vi förlorade 3 av 3 matcher. Men dagen bjöd på sköna skratt. En del tårar och mycket svett. Överbryggande föräldrasamvaro. Kanske viss insikt om vad som krävs för att bli en av dem. Hoppet lyste i deras ögon. En dag ska vi slå dem. Kunde David, kan vi.
(Dagen var slut halv 2, och jag skänker en tanke till alla hockeyföräldrar som liksom oss var uppe i gryningen, men än inte har passerat lunchtimmen..)

Kvinnor vet

Till alla er män som funderat på att ljuga om en otrohet eller gammal kärleksaffär, kommer här ett råd. Se till att du och din nya kvinna inte träffar på henne.
Då vet vi nämligen. Det är de små sakerna som avslöjar. Det kan vara en blick. Ofta en tendens till sökande av lätt fysisk beröring som ska kunna förväxlas med gammal vänskap. Ett sätt att skratta tillsammans. Ett sätt att prata intimt.
I lördags fick jag det bekräftat igen när vi var på middag hos gamla vänner. Som tur var visste jag om den gamla historien denna gång. Det var länge sen. Inget hot. Ingen svartsjuka. Denna gång kunde jag lätt roat beakta hennes sökande efter att få råka beröra. Kommentera fysiken. Ge en väl inklädd kommplimang. Så oskyldig. Men ändå så tydlig.
Man vet.

Dåliga säljare

Är det något som stör mig så svårt som dåliga säljare. Dvs den sorten som liksom glömmer sin uppgift. Låt oss bena ut rollerna.
Säljare = vilja hitta en lösning för kunden. Kund= ställa krav och förhandla. ok? Vad går då snett när följande konversation inträffar ??:

Kund: Det är för högt pris. Vi kan inte betala så mycket.
Säljare: Jaha, men jag har kollat med min chef. Jag kan inte sänka mer än så.
Kund: Ok, ja det var ju tråkigt för så mycket kan vi inte betala.
Säljare: Nej, men som sagt jag har kollat med min chef...
Kund: Hur vore det om du utifrån det jag har sagt att jag kan betala, presenterar en lösning ?
Säljare: Ja, jo visst det kan jag göra. Men som sagt, jag har kollat med min chef och ett lägre pris kan jag inte ge.
Kund: Nej, du har sagt det nu. Men du kanske ska fokusera på vad du KAN göra för det pris jag är beredd att betala istället för vad du inte kan göra.
Säljare: Jo, visst, det kan jag kanske göra, men..
Kund: Bra, då hör du av dig då när du har gjort det.
Säljare: Ja, jo det kan vi säga. Men..
Kund: Adjö.

Västerbron i snålblåsande motvind

Ett par dagar denna vintervecka har jag förundrats över samma tanke. Hur kommer det sig att dessa människor tappert stretar, i kamp med en vinande, iskall, snöstorm. Över hela, långa Västerbron. Kl 07.30. I motvind. Utan mössa! Varför?

Tillbaka i vimlet

Det fanns en tid när vi var här jämt. Lite som Vänner gänget ni vet. Där man har baren runt hörnet som man hänger på varje fredag. Och en och annan dag däremellan också. Vi var kompisar med bartendern som var otroligt skicklig på det han gjorde. Inte bara trolla med drinkar utan även ett socialt unikum som fick alla att trivas. Såväl stora sällskap som den ensamma gubben som satt och hängde över en öl i baren. Vi var ett stort singelgäng som umgicks jämt och pratade ut om veckans bravader. Tyvärr gick Formbar i graven och bartendern försvann till någon annan krog. Istället kom Vimmel. Kvar är de en gång grymt snygga snurrfotöljerna i baren som påminner om den tiden. Restaurangdelen ser idag ut som en snyggare chinakrog, med sina svarta bås. Killarna som har baren verkar trevliga och det är just det stället andas idag. Trevligt. Inte längre personligt.
Men tillräckligt trevligt för att vi skulle få en helkväll som gjorde oss sängliggande i komaläge en hel söndag. Shit man pallar mindre, these days..

T.G.I.F

Sitter och knåpar sent med en jobbpresentation till fredagens möte. Det iskalla regnet smattrar utanför. Katten är till min stora förvåning fortfarande ute i kylan. 2 grader kallt. Det är säkert snöblandat. Tack och lov att det är fredag imorgon. Kan man snabbspola november?

spännande möte

Redan när jag kom in i rummet kände jag ett lugn. Harmoni fyllde väggarna tillsammans med doften av ett nytänt ljus. En stor madrass på golvet med kuddar, och en välbekant brits på ena sidan av väggen. Mia var mjuk och fast på en och samma gång. En sån där person som det känns som om man träffat förut. Bekant och öppen. Det blir naturligt att sätta sig där och berätta om sig själv för en helt främmande människa. 1,5 timme senare hade hon genom massage, tryck och bara sina händer ovanför min hud tagit reda på mer om mig än många vet som jag träffar dagligen. Mäktig upplevelse.

Halloween på Romantica

I fredags bar det av utomlands. Ut på vida vatten med detta stora vita vidunder. M/S Romantika. Kryssning till Tallin. Jodå. 36 h kryssning med 1 dag i Tallin. Det var faktiskt över förväntan alltihop. På något vis har det en poäng det där med att vara som på ett stort flytande hotell. Man kan inte fly någon annanstans. Ungarna springer upp till spelhallen och vi vuxna sitter med fördrinken i hytten och garvar. Skönt och enkelt. Paraplydrinkar till alla med blinkande drinkpinnar till barnen. Underhållningen i dansbaren som består av ett band som kämpar med den lilla publiken för att skapa lite partystämning. En otacksam uppgift. Jag undrar hur de känner sig i bandet. Hur man laddar för att göra ännu en 36 h på vattnet som innebär 2 spelningar inför trött publik. Ja förutom dansante, överfriskade Janne i rosa skjorta som är ett givet fan. Dagen i Tallin spenderades delvis på ett nybyggt hotell med spabad vid hamnen vilket passade extra bra då vi möttes av 2 gr och blötsnö när vi såg dagens ljus i hamnen. Vi förundrades över hur modernt och fräscht det var och att de hade fått igenom att ha en bar mitt i badet som man kunde simma till och halvligga i bassängen med bord i vattnet och sippa på en strawberry daiquri. Inte illa, och så långt borta Sverige känns just då. Lördagkvällen ombord bjöd t.om på en lightversion av Moulin Rouge showen med lättklädda damer i nätstrumpbyxor till min sambos stora glädje. Men stort gigantiskt minus för de ständiga glada tillropen i högtalarna var 10e minut som gör det omöjligt att ta den så oerhört välbehövliga powernappen vi behövde för att klara ännu en kvälls gröna hissen drinkar.