Jag känner mig idag som en mycket grym människa. I morse var jag för första gången i mitt liv hos en veterinär. Det var dags för lilla Sally att bli berövad potentiella Sallybebbar i framtiden. Vet inte om det var för att jag igår läste Daniel Breitholz inlägg om könssstympning i Aftonbladet, som jag hade en rejäl etikklump i magen imorse. Vem var jag att ta beslut om att det inte skulle bli några ungar här inte? Några timmar senare fick jag hämta henne. Fångad i sin plasttratt. I 10 dagar! Här går hon nu runt hemma och kränger fram och tillbaka för att bli av med den. Går in i väggar och välter matskålar. Inte bara berövad livmoder, hormoner och ungar, utan även möjligheten att tvätta, och klia sig.
Matte har ångest.
2 kommentarer:
Okej, konsekvens.. Visserligen känner man sig som en grym människa, men det är nödvändigt ont, ingen livmodercancer tex. Och några dagar i tratt är ingenting i jämförelse med ett inflammerat magsår med pencillin och var.. Och hon kommer att älska dig precis lika mycket som förr ;)
Hej, vad kul att du tittade in. Tack för stödet.. Så här nån vecka efteråt kan jag bara konstatera att du hade helt rätt. Faktum var att hon faktiskt verkade älska mig lika mycket under tiden, och kanske än mer nu, när jag räddat henne från den onda tratten ;)
Skicka en kommentar