Idag har jag varit med om en sån där skön föräldradag. Det skulle spelas stor cup i pojkar 99 fotboll i Stockholm. Självklart innebär det att första match startar 08.15, vilket i sin tur innebar samling för vårt lilla lag 07.15!! Denna mörka söndag. Snöblasket yrde runt oss när vi traskade ut mot bilen i arla morgonstund. Vi är inte kloka är förstås en återkommande tanke i huvudet.
Men den byts snabbt till glädje när man ser de små barnhuvudena sticka upp ur bilfönstrena på gårdsplanen där vi sammanstrålar för att samåka. Vi, det lilla farmarlaget, ska ut och slåss mot de stora lagen. De som har en tränare som vågar höja rösten. De som har spelare som tränar på fasta positioner. De som förstått att en bra förutsättning för att lyckas i fotboll är åtminstone att springa. De som använder en sån där speltaktiktavla för att pedagogiskt förklara spelstrategi. De stora grabbarna. Hur det gick? Jo vi förlorade 3 av 3 matcher. Men dagen bjöd på sköna skratt. En del tårar och mycket svett. Överbryggande föräldrasamvaro. Kanske viss insikt om vad som krävs för att bli en av dem. Hoppet lyste i deras ögon. En dag ska vi slå dem. Kunde David, kan vi.
(Dagen var slut halv 2, och jag skänker en tanke till alla hockeyföräldrar som liksom oss var uppe i gryningen, men än inte har passerat lunchtimmen..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar