Just nu går jag i det berömda väntans tider. Idag är det 10 dagar till nedsläpp. Enligt schemat alltså. Verkligheten är ju nåt annat. Men min verklighet just nu är tämligen overklig. Jag pendlar mellan tröttma och vill bara sova, till att vara hyperaktiv och pyssla omkring med än det ena än det andra. Blommorna på uteplatsen var det första som fick sitt. Nu sitter jag med en suck och försöker slänga ett öga på papperna ifrån Försäkringskassan. Vet att jag borde ta mig in i djungeln som det känns att förstå det här med föräldraledighetsuträkningarna. Kan inte låta bli att kolla jobbmailen. Där låg en trevlig inbjudan till höstens första ledningsgruppsmöte. Hemma hos VDn. Jag ska inte vara med. Kände ett sting av avundsjuka. Att vara utanför. Att inte räknas längre. Slänger ett öga på katten och avundas hennes ro i värmen.
2 kommentarer:
Det är ju otroligt att det är så snart nu. När som helst kan det dimpa ner en liten klimp... Jag hoppas hon eller han väntar till efter lördag så vi får äta kräftor tillsammans då:D Puss o vila på!
(Tids nog kommer du att få vara med på alla de där grejerna på jobbet igen. Fast jag förstår känslan, den där som liksom inte räknas riktigt längre. Men, uppgifterna ändrar sig genom livet. Som tur är!)
Ja vi hoppas den väntar några dagar till som sagt.. Visst man vet ju det, och det är också den förändring jag längtat efter. Men det tar nog tid att acklimatisera sig bara. Puss
Skicka en kommentar