lördag 26 september 2009

Lilla illbattingen

Han har fått lite nya vanor, vår lille illbatting som igår fyllde 13 månader. Vanor som jag har svårt att veta hur jag ska hantera. Den stora grejen är när man ska lägga honom. Det var tidigare inga problem alls. Han la bara huvudet på sidan och somnade. Men nu sedan några veckor tillbaka, så direkt när man lägger honom ned, snurrar han runt och snabbt som tusan ställer han sig upp istället. Står jag kvar, tittar på, och bara lägger honom ned igen, flinar han mest upp sig, och verkar tro att det hela är en skojig lek. Jag provar den bestämda rösten, och säger att Nu räcker det. Samma resultat. Jag sjunger och stryker. Samma resultat. Jag går därifrån. Då står han där ofta en stund och gnäller lite. Efter ett tag brukar han somna mitt i rörelsen så att säga. På mage, som en liten strandan sköldpadda på väg ned i havet... Han jagar inte upp sig så mycket att han står och tokskriker. Så då kanske det är bara att lämna honom, och så får han somna när han är redo, tänker jag. Men så undrar jag å andra sidan, om det här är en vana han kommer att fortsätta ha när han är kanske 2-3 år och ligger i en riktig barnsäng. Som det går att hoppa ur. Hur går det då? Är det då man får köra den där, bära tillbaka 200 gr..Osäkerheten säger också, kanske är det vi som borde varva ned honom mer innan han ska sova. Äh, jag vet inte. Grubblar bara lite.

3 kommentarer:

Yogamamma sa...

Vet du - han kommer att tröttna. Det är klart att det är häftigt att kunna göra nya grejer, men det där lägger sig, det är jag helt övertygad om.

Borgarbrackan sa...

Tror du det. Vad skönt att höra. Ibland är det där en jobbig tanke tycker jag, dvs det som inte egentligen är ett problem nu, ska man ändå göra nåt åt det, så att det inte blir ett problem senare...Men vi avvaktar lite här tror jag också..

Anna ser dej sa...

Jag tror att det där kommer och går i olika faser i livet. Med Sixten har det varit så. Länge, länge var det mest att lägga honom och så somnade han, men plötsligt händer något som gör att han ropar/står/ålar runt... Jag tror att det bara är att ta det med ro. Och eftersom han inte blir så ledsen så tror jag att det bara är att ignorera det. Har han lust att stå ett tag så gör väl inte det något, han somnar ju sen:D Sixten somnar fortfarande ofta så, med rumpan upp i vädret och näsan i kudden. Men, jag vet, man kan ju inte låta bli att grubbla över om det är ett blivande problem man ska tampas med...:D Kram