tisdag 29 september 2009

Att leva här och nu

Jag kisar mot solen och fäller ner solskyddet i bilen. Solen får som en glödande effekt när den träffar de rönnbärsröda bladen på de vackra lönnarna som kantar vägen till dagis. Det är morgon och vi är på väg för att lämna. Jag passerar morgonpromenerande mammor med sina barnvagnar. Sneglar in i parken, där det står en gissningsvis sömndrucken pappa, och gungar sin lille i den tidiga morgonen. Det lilla konditoriet längre ned på gatan, med de magiskt goda bullarna, har redan fått ut sina möbler och de första gästerna slinker in för att äta frukost. Då kommer ett sting av längtan. Av avundsjuka. Jag vill också vara där. Jag vill också vara ledig. Ut och sparka bland löven i parken. Ta dagen som den kommer. Tillsammans med min lilla kärlek. Det är inte det att jag inte trivs med att vara tillbaka på jobbet. Det gör jag. Verkligen. Det känns både kul och inspirerande. Jag njuter av mina lyxiga, om än tidiga, morgnar, när jag slinker in i badrummet. Dämpar belysningen. Tänder ett ljus. Ibland yogar jag lite. Ibland tar jag en snabbis på spikmattan. Lyssnar på radio, och njuter av dagens första kaffe. Det är lyx.
Det är bara det, att ibland är det svårt att vara i nuet. Att inte längta tillbaka. Eller framåt. Bara här och nu.

2 kommentarer:

Anna ser dej sa...

Visst är det så. Den föräldralediga världen är så mycket enklare att vara här och nu i, oftast i alla fall. Det är ju så hundans svårt att vara med barn annars, om man inte är just här och nu. Men det låter som du har fått in en bra rutin ändå, med dina sköna morgnar för dig själv. Njut av dem. Och att du ger dig den tiden tycker jag låter som du låter dig vara här och nu och starta morgonen där. Det är ju helt suveränt och ett bra sätt att försöka ta med sig den känslan till resten av dagen tror jag. Kramar!

Borgarbrackan sa...

Tack för stödet. Och ja det tror jag också faktiskt. Jag tror också att oavsett hur bra man är på det för stunden, så när man sedan ser tillbaka, så undrar man varför man inte levde mer- Där och då. Här och nu. KRAM. Längtar efter dig