Vi har återförenats sen en tid tillbaka. En mycket försiktig start, men som nu känns allt mer stabil och igenkännande. Vi hade ett långt förhållande, under många intensiva år. Sen var det som om vi gled ifrån varandra. Tappade gnistan. Tappade fokus. Under en lång period, inte sugen alls. Stress och press hade liksom förstört lusten. Sen kom lusten till nåt nytt. Något som representerade nåt annat. Jag var trött på hela konceptet. Brytningen var därmed oundviklig och skedde utan några större frågor eller dramatik. Vi var ifrån varandra under nästan 2 år. Men sen en tid tillbaka kom en viss nyfikenhet igen. Kanske skulle jag våga prova igen. Kanske var det värt det? Det var ju rätt bra ändå, när vi höll på som bäst. Jag trivdes med mig själv då. Några första trevande försök, har nu börjat etablera sig i en vana. Och jag gillar det. Det är lite som att hitta hem igen. Fast med nya ögon. Det representerar den gamla tiden och en ny tid. Det är en ny relation.
Mellan SATS och mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar