onsdag 17 februari 2010
min lilla julgran
Idag var första gången jag på allvar tittade på den och undrade vad den gjorde där? På mig. Det liksom passade inte in i bilden idag. Jag gillar den fortfarnde egentligen, det är inte det. Min lilla julgran, som det förstås inte är, utan ett klokt kinesiskt tecken, som signalerar "långt liv", har hängt med i över 10 år nu. På skuldran. Jag har varit stolt och nöjd. Vi är kompisar. Micke är mer ovän med den. Men nu. Till den vita, långa, skira klänningen. Klänningen med stort K. Såg det liksom konstigt ut. Hmmm...Det blir en nöt att knäcka..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tänk vad härligt att den här dagen skulle komma - när din julgran får glänsa till den vita bröllopsklänningen! Vilken lycka! Den är ju en del av dig vännen, den liksom hör hemma där och du är inte du om du inte har den. Men visst, jag kan förså...Tur iallafall att du inte tattuerade över den med en svart ros som tattueraren på söder tipsade om. Puss
Ha ha ,,,,det hade jag helt förträngt....Ja verkligen!! Och det är skönt att veta att vissa t.om har 2...;-)
Puss
Ha ha ,,,,det hade jag helt förträngt....Ja verkligen!! Och det är skönt att veta att vissa t.om har 2...;-)
Puss
Skicka en kommentar