Jag tror de flesta människor mår bra av rutiner. Inte slaviska som aldrig går att göra undantag ifrån. Men en bas i tillvaron. Micke har alldeles i veckan invigt sin nya lokal tillsammans med sina partners i deras företag. De hade kommit fram till efter lång process att det kanske behövs ett ställe där bara de tillsammans kan mötas, varje dag och utbyta tankar och idéer. Jobba därifrån istället för hemifrån. Prata med varandra istället för maila. På bara några timmar händer så mycket mer än veckor av mail, sms och annan statisk kommunikation. Och de får en rutin att anpassa sig till. Någon som väntar på dem.
Den här damen som är på fotot, möter vi barnen och jag varje dag på väg till dagis. Det är, tror jag, hennes första pass om dagen. Av fågelmatning. Hon kör en barnvagn full med stora plastpåsar med brödbitar som jag gissar hon fått ifrån ICA och andra caféer i närheten. Sen förser hon hela skocken fåglar i Luxviken. Förmodligen flera gånger om dagen. Fåglarna har också fått rutin. Det ser man tydligt. När hon närmar sig kommer hela gänget fram som ett myller i vattnet. Hon leker med dem under tiden. Springer på bryggan fram och tillbaka, och de följer henne som en stor böljande, tjattrande våg. Häftigt att se. Hon gör det i ur och skur. Hela vintern. Det är beundransvärt tycker jag. Och jag anar att hon känner att hon har ett jobb i detta. En plats i tillvaron. Någon som väntar på henne också. Behöver henne. Så viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar