C'est la vie

25 gr och sol proklamerade DN veckan före. Perfekt. Linne och korta jeans. Kanske en sjal ovanpå ifall det blir lite kyligt. Vi landar på onsdag kväll vid 21 tiden. 9 gr och isande vindar! Vi hittar fram till hotellet med den nästintill oförståeliga arab/fransmannen i receptionen. Röken pyr ut tjockt innefrån hans bås,och vi kan bara le åt skylten med rökfritt som ändå möter oss i entrén. Rummet var litet och sängen som en vattensäng i hängmatteformat. Inte optimalt när vi inte riktigt väger lika mycket sambon och jag. Men Grand lit ska man ha ur romantiksynpunkt. Jojo. Men vi får underbara dagar. Trots heldagsregn. Vi går i historiens spår från Triumfbåge till Napoleons grav. Via MonaLisa, Nôtre Dame och Latinkvarteren. In i hallarna. Varför har jag inte hittat dem tidigare? Som att komma i shoppinghimlen! Kartan i handen och mumsande på baguetter. Precis som det ska. Gäster i det underbara franska kvarterslivet där varje vara har en egen butik. Så fjärran ifrån vår trista praktiska svenska stormarknadstrend. Fredag kväll på Moulin Rouge med klonade rätt uttryckslösa kvinnor med bara bröst. Jag tror faktiskt de hade mer energi och utstrålning förr, fast de förmodligen hade det betydligt sämre. Utan uttryck var också juniortjejerna som gjorde sin egen show på intill liggande barer..
Sista kvällen satt vi under Eiffeltornets magiska nattljus mot Parishimlen. Skimrar i grönt och gult, och en gång i timmen blixtrar det som ett tomtebloss under 10 min. Miljöaktivisternas plåga. Turisternas längtan. Det fanns en annan längtan också. Den av mig påhittade känslan av att det var nu det skulle hända. Tyckte alla tecken fanns där. Önskan om nattpromenad och att köpa cigarrer att sitta och mysa med. Fingrandet i fickan hela tiden. Den stora frågan skulle komma.
Men ett dygn senare landade Starlet flickan i verkligheten igen. Betydligt ömmare i trampdynorna efter flertalet avverkade mil. Något uppfräshad skolfranska. 2 par nya stövlar i väskan. Ingen ring på fingret.