Från 3 veckor till 70 år

Så har vi varit i Lundastaden och firat av pappsen som hunnit blivit 70. Mäktig och ansenlig ålder på ett sätt. Inte alls så gammalt på ett annat. Bilden man haft av olika åldrar har onekligen förändrats i takt med ens egen ålder. Kanske inte helt oväntat. Förr var man medelålders vid 30, tant vid 40 och vid 70 snackar vi gubbe/gumma med keps och grå kappa och kutrygg. Nu är man ju nästan tonåring vid 35, en kvinna i sina bästa år vid 40 och vid 70, tja en mogen man. Men det var ändå lite ödesmättat att pappa bjöd oss alla på påkostat 70årskalas. Han som alltid flytt alla kalas där han själv är centrumfiguren. Det var som om han ändå ville ha gjort den en gång. Och ur det perspektivet är 70 års dagen förstås ett bra tillfälle. När vi satt där alla samlade från 3 och 5 veckor gamla kusinerna till pappa själv så infinner sig den där stora känslan av hur overkligt fort livet ändå går. När pappa berättar om sin uppväxt som vild illbatting på Essinges gator så kan jag inte ta in att det är 60 år sedan. På så många vis är det ju först nu man lärt känna varandra. Jag tittar på nyföddingarna och inser att deras liv bara korsas med sin farfar och morfar under så kort tid. Deras resa har precis börjat. Var den ska ta vägen står i stjärnorna. Det är så mycket jag känner att jag vill tacka honom för. Det var svårt att få fram i ett kort tal. Alla dessa oändliga timmar av telefonterapi min pappa stått ut med genom åren..Förmodligen är han en av Telias största kunder. Han får lätt min bragdmedalj alla kategorier. Aldrig har så många haft en person att tacka för så mycket.