Lillen är inte ens två veckor än och jag kan inte räkna alla de gånger jag funderat över om jag gör rätt. Ibland faller jag ner i en svacka och tårarna börjar spruta då jag tänker på det enorma ansvaret. Att det vi gör kan få så stora konsekvenser.
Både jag och sambon är rörande överens om att vi vill skapa en trygg miljö, och få honom att känna sig harmonisk och trygg i sig själv. Vi vill att han ska kunna sova i egen säng, känna att mamma och pappa aldrig överger honom även om vi inte kommer vid minsta pip. Allt det där. Men så skriker älsklingen och allt man vill är att ta upp honom i famnen. Hålla honom nära. Säga att allt är bra, och stoppa ned honom så nära sig som möjligt i vår säng. Så det gör jag. Men jag undrar mycket över när man ska börja jobba på att skapa såna rutiner. Vänjer dem sig nu vid att alltid ligga bredvid oss ? Allt det där som förmodligen löser sig vartefter om man går på känsla, eller hur??
En annan obetydlig undran - när blev det höst förresten?
7 kommentarer:
Grattis nyblivna mamman och välkommen lille killen önskar Henrietta!!!
Ett spädbarn behöver extra mycket närhet de första två-tre månaderna, då förstår de nämligen inte att det är ute i världen utan lever som om de vore kvar i livmodern. Och där var ju allt varmt, tryggt och maten kom i jämn ström och man kunde göra vad som helst.
För mig var det därför viktigt att Signe var väldigt nära mig den tiden.
Mitt råd, som du självklart ska känna efter själv om du vill ta, är att njuta av att vara nybliven mamma och vara så mycket som möjligt med din son. Rutiner hinner ni med senare. Vi började låta Signe sova i egen säng när hon var tre månader. Men många av mina vänner låter barnet fortfarande sova hos dem. Det är så olika och alla gör det som passar bäst för just sin familj.
Lycka till. Och tillåt dig också att få vara nybliven mamma med alla tankar, känslor och funderingar, det tar sin tid att hitta sin roll. Tillåt dig att ta den tiden.
Lycka till!
Tack Henrietta!! Hoppas vi ses snart. Kram
Och tack Yogamamma för dina kloka råd och stöd. Jag vet att du har rätt. Och det hör väl hormonerna och omställningen till att man ibland blir rädd och vacklar. Men det gäller ju att påminna sig om att njuta och åka med vartefter. Men det är verkligen skönt att höra hur andra har gjort. Tack!
Jag håller med yogamamman: ta det lugnt, ni behöver inte ha något som heter rutiner de första månaderna för det funkar ändå inte direkt så... Och det viktigaste är att få vara nära och lära känna varandra. Sixten sov själv tidigt och det verkade funka för honom och för oss. Det är bara att försöka stänga ute alla goda råd och göra så det känns bra:D Och sen kan man tänka på vad en klok bvc-sköterska sa till en kompis till mig: "Det kommer finnas så oändligt mycket du har dåligt samvete för, så passa på att faktiskt ha det när det är nåt viktigt". Det brukar jag tänka på. Du kommer bli världens bästa mamma till ditt barn. Så är det.
Kram och njut!
Jag var också inne på att det var bra och viktigt att sova i egen säng, men det gick inte för våra tjejer. Däremot var det inga problem att lära dem det vid åtta månaders ålder då samsovnignen inte lägre funkade för vår familj. Så kör på med vad som känns rätt för er, rutinerna kommer att växa fram. Och stort grattis!
Hej vännen, kan inte låta bli att stämma in i kören av mammor ovan (eller blir det nedan?). Klart du ska ha lille nyfödingen hos dej (och pappan) så mycket du (han) vill. Det kallas "smekmånaden" tror jag. Bara njut av förälskelsen och allt som känns gott! Om några månader kommer ni säkert ut ur bubblan och landar i några slags rutiner som funkar för er allihop. Ha förtröstan, allt kommer att bli så bra!
Har läst din blogg en tid och den är KANON!!!!!
Ang mamma-ångest etc så kan jag bara instämma i övriga kören. Ta det lugnt och boa in dig med denna lilla kille som nu ska lära känna er och ni ska lära känna honom!! Om han sover med er nu så komemr han garanterat ändå sova i egen säng när han fyller 15! Ha inte så bråttom utan ta det dag för dag, det som funkade förra veckan kommer garanterat inte att funka nästa lärde jag mig med min tjej. Hon sov nästan oavbrutet med oss (somnade i egen säng men vid första natt-amningen i vår säng så somnade både hon och jag) fram till ca 10-11månaders ålder. Då sov hon sin första hela natt utan mat helt i egen säng. Nu är hon 20 månader och får sova hos oss när hon vaknar och har drömt otäckt eller har en jobbig period tex dagis-inskolning. Gör så som funkar bäst för dig och lillen helt enkelt!
Och glöm aldrig bort att du är din sons bästa mamma!!!!!!!!!!!!!!! (jag grät varje dag i 1 månads tid för att jag var så glad, rädd, uppgiven, trött och lycklig efter förlossningen. LÅter helt nuts men är helt normalt!)
KRAM
Skicka en kommentar