Det finns få saker som det vilar en sån stor vemodskänsla kring som när denna tid infinner sig. Uteserveringens möbler som står stilla, i väntan på att bli ihopplockade och inställda i förråden. De står där ensamma kvar, några löv har lagt sig som prydande smycken över deras kalla ytor. En ensam ölflaska ligger kvar under bordet som ett monument över sommarens gäster, stoj och glam. Vid båtklubben ligger båtarna fortfarande i vattnet. Men väl övertäckta med sina kapell som också pryds av höstens första löv. Man kan nästan höra båtarnas klagan över hur kort säsongen var. Snart bär det av upp på land igen och den långa kalla väntan till nästa vår.
För många år sedan bodde jag på Ölands norra udde under några år. Aldrig blev det så tydligt som där. Fast där var gränserna ännu skarpare. Från julis högtryck med uppbrända turister som trängs som djur i fållor i den lilla livsmedelsaffären som firade med extra höga sommarpriser förstås. Fulla stränder. Glasskiosker som inte hinner få ny glass innan den gamla är slut. Sommaröppna Systemet som har kö långt ut på gatan. Till den 15e augusti när ridån gick ned. Stränderna bytte skepnad som över en natt. Plötsligt kalla, och ödsliga, även om vattnet fortfarande är badvarmt. Köerna är borta i affären. Priserna återställda. Och utanför den lilla glasskiosken, och Systemet sitter skyltarna som vittnar om den alltför korta men ack så härliga sommaren som varit.
Stängt för säsongen.
Do not open until next summer..
2 kommentarer:
Ja, det är verkligen sentimentalt.
Men också skönt på ett sätt kan jag tycka. Du vet... längtan efter tjock polo och jeans. Inte behöva visa sina vita ben utan få dra på sig strumpbyxor utan att skämmas. Och få tända värmeljus på morgonen till frukost. Nu är det ok. Fast november vill jag inte tänka på... Kram till dig och lillplutten!
Ahh du menar det där höstromantikpaketet. Well, polo o väst o sparka löv en krispig höstdag kan jag längta efter. Men tyvärr inte de 8 mån av mörker som är omslagspappret i paketet. Kram tillbaka
Skicka en kommentar