Intressant början på semestern

Det började redan på det lilla uthyrningskontoret hos AVIS, nära Milan Bergamo Airport. Regnet öste ner. Vi hade fått vår nyckel och gick med snabba steg mot bilen. Då upptäckte vi dock att bilen inte direkt var överensstämmande med beskrivningen på internet. Vi hade noga kollat att den skulle ha 7 platser och rum för minst 5 väskor. Den här bilen hade förvisso 7 platser. Men 0 rum för väskor. Det blev jag som lite självutnämnd reseledare(som vanligt) och min sambo som fick försöka gå och snacka med italienaren på plats på kontoret. Sen utbröt rätt snabbt en vad jag uppfattade som ganska hetsig diskussion, men som för honom förmodligen var vanlig samtalston. Men allt som hände var att han slog ut med armarna, och gång på gång upprepade; 7 seats? eh? It's got 7 seats. Yes, but where should we put our bags? frågade jag och pekade på skylten som han faktiskt hade uppe på väggen som visade att det skulle finnas plats för 5 väskor. Eh? 7 seats. Look, it's got 7 seats. Men min man som har något lugnare temparement än jag fick honom till slut att erbjuda oss en annan bil, som faktiskt hade rum för lite väskor.
Så kunde vi någon timme försenade börja resan mot Arabba, i nordöstra Dolomiterna. Det skulle ta 3,5 timme, enligt GPSen. Efter 6 timmar där vi de sista 5 milen fick sega oss fram på slingrande vägar med nästintill omöjlig lutning, på med snökedjor och sen kämpa vidare, förändrades väglaget snabbt ifrån blöta, blaskiga vägar till snötunga med vallar som tornade upp sig på bägge sidor, som var helt enorma. Till slut när vi nått grannbyn och det bara skulle vara 8 km kvar, så tog det stopp. Vägen var igenskottad! Det var bara att kliva ur bilen och försöka gå in på ett hotell där och fråga. Jodå, vägen var stängd på grund av all snö. Vad göra? Vi fick checka in på det där lilla hotellet i en by som var så snöfylld, att jag aldrig någonsin sett något liknande.
Nästa morgon hade vägen öppnat. Ja, eller som de sa-vi fick åka på den på egen risk. Officiellt var den fortfarande stängd, men man hade röjt lite grann.
Det gick bra, och vi kom fram till Arabba igår fredag. Urmysig liten by, som idag på bjuder på allra bästa alpväder. Jag sitter med Noel nere i byn och har det gott. Mannen avlöser vid lunch. Vi njuter. Och andas.