Missriktad oro

Häromdagen fick jag nog av den missriktade omtanke som min mamma uttrycker allt för ofta. Jag vet att det är omtanke. Förstås. Men det hjälps inte. När varje berättelse, nyhet eller för mig positiv händelse, inte möts av en delad glädje tillbaka utan istället alltid, alltid kontras med ett uttryck för denna omtanke, dödas något.
- Vet du vad vi ska åka en vecka till Spanien i sommar
- Nej, men ska ni åka dit och bränna upp er nu...

- Vi ska åka till Värmland över helgen
- Jaha. Oj. Men det är väl rysligt långt. Ni är väl försiktiga med älgar på vägen.

- Mamma, jag har fått ett nytt jobb!
- Men, blir inte det förfärligt stressigt för dig.

Jag skriver ned mina tankar, och hoppas att det verkligen får mig att inte gå i samma banor själv, som mamma.

Den farliga världen

Idag var det avslutning med mammagruppen på BVC. Ja dvs, den delen som BVC anordnar. Vi mammor träffas flitigt varje fredag och kommer fortsätta med det. Men officellt ska vi nu vara fullfjädrade morsor. Vår barnmorska som varit guiden ut i det farliga livet, har vi haft en hel del åsikter om. Kanske delvis på grund av att hon har så mycket starka åsikter. Och att det är så mycket skrämselpropaganda. Ok, jag förstår. Jag vet att det är deras jobb att informera, och att varje mamma som sitter där framför dem kan vara en potentiell "baby shaker". Men idag kändes det bara för mycket. Skrämsel. För lite sunt förnuft. Luften gick ur mig när det radades upp:
Smörj inte in ditt barn med solkräm. Jo, bara om du är på sjön. Barnen ska lära sig att äta hela bitar. Även om de ser ut att kväljas. Burkmat är skräp. De ska lära sig att sova. Men de ska inte lära sig att man kan klämma fingrarna i ett köksskåp. Då kan fingrarna gå av. Gå inte ut med ditt barn mellan 11-15. Det är för farligt med solen. Men för allt i världen, ha inte TV på de närmsta två åren. Då kan de få ADHD.
Kanske finns det en burka för bebisar? Men för allt i världen, ingen solkräm på ögonlocken...

Min underbara badpojke

Han älskar verkligen att bada. Kan sitta hur länge som helst och veva runt med sina små ben som om det vore en kraftig propeller. Jag försöker slappna av och tänka på att vi faktiskt har kakel på golvet. Det är helt ok. Det får stänka. Efteråt försöker jag så ofta jag hinner ha en liten mysstund, med massage och puder. Inte lika kul som själva badet tycker han, men ändå..

Mitt sportiga jag?

De senaste dagarna har jag funderat lite på hur jag uppfattas, och på hur jag vill uppfattas. Det är ju långt ifrån alltid samma sak, så mycket är säkert. Jag har en ganska tydlig bild, av hur jag vill vara som människa, mamma, kvinna, vän och sambo. Men jag är också ganska övertygad om att jag inte riktigt är där. Konstigt va? Vem är det, kan man tycka då. Men jag har försökt och begränsa det till hur jag själv vill uppfatta mig själv. Kommer då fram till följande adjektiv:
sportig, glad, energifylld, stark, social. Vi kan väl stanna där. Känns ganska tillräckligt..Jag landar mycket i det första ordet. Sportig. Helt klart har jag varit där. Men jag lever på gamla meriter. Det intressanta är att det finns inget som stoppar mig. Det är bara jag som kan göra något åt det. Jag har bestämt mig för att se om det går att bli den där sportiga tjejen igen. Den som lever får se. Jag kommer att rapportera framstegen.

För er som undrar hur det gick med GI grejen vi startade i nyår, kan jag ändå rapportera 5 kg viktnedgång so far. Det är halvvägs till sommarmålet...

Konsten att vara nöjd

Ikväll har jag varit otroligt effektiv. Då mannen var på sen fotbollsmatch med stora killen fick jag och Noel en ensamkväll. Vargungen var väldigt glad och go, vi har haft en supermysig dag och träffat hans kusin med tillhörande syster till mig. Det innebar som det ofta gör spännande besök på söderställen jag annars aldrig skulle hitta, och idag dessutom secondhandinköp på Myrornas. Det är stort för mig. Jag vet att det finns kanonfina grejer där, men jag är helt kass på att utnyttja det.
Medan kvällsbestyren sen fortskred här hemma och jag gick jag omkring med Noel på armen och tittade ned på spridda skurar av leksaker, gurkskivor, bananbitar, gigantisk ansamlad disk, tvätthögar här och där, givetvis blandat smutsigt och rent, och tänkte att jag har nog faktiskt blivit rätt bra på att acceptera graden av kaos. Det är inte alltid lätt, och visst får jag krupp ibland. Men jag tränar varje dag. Och jag kan konstatera att jag blivit mycket bättre. Det är inte det viktiga här i livet helt enkelt. Men sen kan det aldrig ta ifrån mig den där tillfredsställelsen jag fick ikväll. När jag fått Noel i säng, och hunnit med en extra sång/sago/gosestund, lagat hemlagad god middag, tagit hand om disken, tvätten (nästan i alla fall) och dessutom gjort ett rens i garderoben. Nu med kaffekoppen i handen, uppkrupen i soffan sprider sig den sköna känslan. Nöjd. Det jag funderar på är hur jag ska jobba upp känslan av att vara nöjd, när jag inte hunnit med nåt av det där utan istället kanske bara gjort ingenting.

Vargtimmen

Noel har för några dagar sedan börjat yla på natten. Som en klocka börjar han vid strax efter 02 tiden. Han kränger runt i sängen som en orm och ligger med nacken i nästan otäck vinkel bakåt. Ser ut som ett S ungefär. Han är inte vaken. Men ylar som en liten vargunge. Nappen kan vara i, så det är inte alltid den lösningen tyvärr. Jag varierar taktiken. Går upp, lägger på goselejonet, klappar om och säger såja, såja. Tyst några sekunder. Går tillbaka och lägger mig. Nya vrål. Går upp och stoppar in nappen. Nästa gång försöker jag lugna med rösten, från sängen. Det funkar kort tag. Sen blir jag så trött att jag ignorerar. Då kom oron. Kanske skulle jag lyfta över honom till vår säng? Men det skapar ju en dålig vana jag egentligen inte vill... Efter 1,5 timme somnade han om djupare i natt. På det stora taget verkar det vara saker på gång. Han är gnälligare än vanligt, åker runt i sin lilla åkvagn och drar i mina kläder. Aptiten är si och så. Kan vara det berömda 37 veckor språnget på gång kanske?

Lite dyrare, mycket bättre

Så har vi gjort det igen. Trots att vi förra gången hade en resa vi sent skulle glömma. Men som det mesta här i livet så förtjänade det en ny chans. Och det fungerade verkligen. Jag pratar om kryssningen. Den här gången, kryssningen med stort K. Ska man göra det igen och få en bättre upplevelse, krävdes vissa förändringar. Därför valde vi denna gång Silja Lines de lux paket. Deras flytande hotell. Silja Symphony. Ironiskt nog detta första gigantiska skepp som byggdes under min tid som resebokare på just nämmnda bolag. Men jag hann aldrig utnyttja personalbiljetterna för att se den fina skutan i verkligheten. Jag sålde teorin helt enkelt. Men nu, 18 år senare, fick jag då se henne. Hon var faktiskt fortfarande imponerande. Och imponerad får nog bli en bra summering på vår påskweekendresa. Allt. Stämningen ombord, smörgåsbordet, hytterna, vädret, tiderna, ja till och med personalen imponerade. Skaldjuren som vi njöt av på påskafton var världsklass. Allt som allt- lite dyrare- mycket bättre.

Fredagslyx med kvalitetstid

I fredags tog vi oss en lyxig eftermiddag, jag och sambon. Han kom hem till lunch, och vi gav oss iväg ned på stan. Det är en viss stämning, såhär de första vårdagarna när solen tinar upp oss sakta, men säkert. Det andas försiktighet och nyfikenhet i luften. Varje vrå med solljus utgör en möjlig sittplats för ung som gammal. Jag får en känsla av att vara utomlands. Lite kylig, krispig, frisk, försommarluft. Som gjord för att bli förkyld i, men det bryr sig ingen om. Vi utgår ifrån en av våra favoritplatser i stan. Riddarholmen. Varje gång ställer vi oss frågan hur det kommer sig att den platsen får vara just så lugn och bevarad. Bara turistbussarna radar upp sig vid vattnet. Det lilla cafét under träden har inte hunnit öppna ännu. Men öppet har däremot den vackra Mälardrottningen. Med hjälp av vänlig personal får vi upp barnvagnen längs rampen utmed skrovet. Sen avnjuter vi löjrom, och Wallenbergare i solljuset. Noel sitter på filten på golvet och charmar personalen. Därefter promenerar vi längs Skeppsbrokajen. Stannar och tar en mellis på Pontus and the greenhouse där tidiga afterworkande hittat ner också. Fortsätter färden ner på Hamngatan och gör ett stopp i affärer. Tittar på vårmodet som är konstigare än nånsin tycker jag. Med en kaffe och glass i handen, promenerar vi tillbaka. En föräldraledig och en egenföretagares lyxpaket. En smak jag sent glömmer.

Den stora mammabikten

I söndags var jag tillsammans med mina nyfunna mammavänner ifrån mammagruppen på detta trevliga evenemang. Det var en kul företeelse. Redan på buss 44 ner till Cirkus kunde vi fnissandes konstatsera att det bara var tjejer/kvinnor på bussen denna tidiga söndagmorgon. Kanske till busschaufförens stora glädje. Väl därinne på Cirkus bland minglande morgontröttisar, funderade vi på om det gick att utläsa att just vi var småbarnsmammor. Dvs, vi tillhörde gruppen som fortfarande hade fotriktiga skor, jeans, och praktisk fleecetröja under den bebiskladdiga kappan. Inte till dem som hade korta kjolar, höga klackstövlar, och korta skinnjackor.
Föreläsarna var av blandad kvalitet. Mina personliga favoriter var Jana Söderberg, samtalsterapeut, som pratade om att vända måsten till vilja. Hur intressant vi behandlar småbarn när de gör något som de inte får. Vi avleder deras uppmärksamhet till något roligt och kul. Tänk om vi kunde använda det på oss själva? Eller om att vi så mycket vet vad vi inte gillar. Vad vi inte vill ha. Vad vi inte är bra på. Men så mycket svårare det är att veta vad vi vill, och vad vi är bra på.
Emma Hambergs avslutande budord var rätt kul också. Jag tar med mig:
Du skall alltid hava sex före Ajax
Men dagens stjärna går ändå till hon som vann tävlingen om bästa mammabikt. En störtskön tjej som stod rakt upp och ned och berättade med allvar i tonen om hennes två bikter:
1. De hade pratat om att de skulle öppna ett fondkonto när de fick lille Gustav, nu 11 månader, och sätta in barnbidraget på. Det var bara det att det hade inte riktigt blivit så. Det hade istället blivit så att hon hade råkat köpa rätt mycket skor på de senaste..
2. De andra var att hon var så otroligt avundsjuk på att hennes lille Gustav var så pappig. Trots all den tid som hon spenderade med honom, så var det bara pappa som gällde när han kom hem. Hon önskade att hon var en sån härlig mamma som bara tyckte det var kul att de hade en sån fin relation..Men det var hon inte. Hon var helt enkelt sjukt avundsjuk.
Jag skrattade högt när jag såg videon.
Varför jag tyckte det var så extra kul, kan ni ju bara gissa...