Konsten att vara nöjd

Ikväll har jag varit otroligt effektiv. Då mannen var på sen fotbollsmatch med stora killen fick jag och Noel en ensamkväll. Vargungen var väldigt glad och go, vi har haft en supermysig dag och träffat hans kusin med tillhörande syster till mig. Det innebar som det ofta gör spännande besök på söderställen jag annars aldrig skulle hitta, och idag dessutom secondhandinköp på Myrornas. Det är stort för mig. Jag vet att det finns kanonfina grejer där, men jag är helt kass på att utnyttja det.
Medan kvällsbestyren sen fortskred här hemma och jag gick jag omkring med Noel på armen och tittade ned på spridda skurar av leksaker, gurkskivor, bananbitar, gigantisk ansamlad disk, tvätthögar här och där, givetvis blandat smutsigt och rent, och tänkte att jag har nog faktiskt blivit rätt bra på att acceptera graden av kaos. Det är inte alltid lätt, och visst får jag krupp ibland. Men jag tränar varje dag. Och jag kan konstatera att jag blivit mycket bättre. Det är inte det viktiga här i livet helt enkelt. Men sen kan det aldrig ta ifrån mig den där tillfredsställelsen jag fick ikväll. När jag fått Noel i säng, och hunnit med en extra sång/sago/gosestund, lagat hemlagad god middag, tagit hand om disken, tvätten (nästan i alla fall) och dessutom gjort ett rens i garderoben. Nu med kaffekoppen i handen, uppkrupen i soffan sprider sig den sköna känslan. Nöjd. Det jag funderar på är hur jag ska jobba upp känslan av att vara nöjd, när jag inte hunnit med nåt av det där utan istället kanske bara gjort ingenting.