Noel har för några dagar sedan börjat yla på natten. Som en klocka börjar han vid strax efter 02 tiden. Han kränger runt i sängen som en orm och ligger med nacken i nästan otäck vinkel bakåt. Ser ut som ett S ungefär. Han är inte vaken. Men ylar som en liten vargunge. Nappen kan vara i, så det är inte alltid den lösningen tyvärr. Jag varierar taktiken. Går upp, lägger på goselejonet, klappar om och säger såja, såja. Tyst några sekunder. Går tillbaka och lägger mig. Nya vrål. Går upp och stoppar in nappen. Nästa gång försöker jag lugna med rösten, från sängen. Det funkar kort tag. Sen blir jag så trött att jag ignorerar. Då kom oron. Kanske skulle jag lyfta över honom till vår säng? Men det skapar ju en dålig vana jag egentligen inte vill... Efter 1,5 timme somnade han om djupare i natt. På det stora taget verkar det vara saker på gång. Han är gnälligare än vanligt, åker runt i sin lilla åkvagn och drar i mina kläder. Aptiten är si och så. Kan vara det berömda 37 veckor språnget på gång kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar