De senaste dagarna har jag funderat lite på hur jag uppfattas, och på hur jag vill uppfattas. Det är ju långt ifrån alltid samma sak, så mycket är säkert. Jag har en ganska tydlig bild, av hur jag vill vara som människa, mamma, kvinna, vän och sambo. Men jag är också ganska övertygad om att jag inte riktigt är där. Konstigt va? Vem är det, kan man tycka då. Men jag har försökt och begränsa det till hur jag själv vill uppfatta mig själv. Kommer då fram till följande adjektiv:
sportig, glad, energifylld, stark, social. Vi kan väl stanna där. Känns ganska tillräckligt..Jag landar mycket i det första ordet. Sportig. Helt klart har jag varit där. Men jag lever på gamla meriter. Det intressanta är att det finns inget som stoppar mig. Det är bara jag som kan göra något åt det. Jag har bestämt mig för att se om det går att bli den där sportiga tjejen igen. Den som lever får se. Jag kommer att rapportera framstegen.
För er som undrar hur det gick med GI grejen vi startade i nyår, kan jag ändå rapportera 5 kg viktnedgång so far. Det är halvvägs till sommarmålet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åhh vilket gott skratt jag fick! Tänk jag lever också på gamla meriter från min sportiga tid upp till 15 års ålder...men herre gud jag fyller ju snart 38 och jag har nästan inte sportat sedan ungdomen, det är skrämmande!!!!!
Skillnaden är att du lever ändå nästan upp till dina gamla meriter, åtminstone när man tittar på dig;-) Det är aldrig för sent Bejby !!
Hahaha! Det är så sant. Jag bär fortfarande på "atletisk" som något som är jag. Fast jag inte kommer ihåg när jag var på gymmet sist... Men, precis som du skriver, man kan alltid förändra och bli det där igen. Tack för inspirationen! Kram
Skicka en kommentar