Det här är nog Sveriges första lågstadieexamensplakat...? Micke kom med den roliga idén kvällen före styvsonens skolavslutning, och sagt och gjort. Ett plakat det blev. Väl medvetna om hur pinsamt, men ändå roligt han skulle tycka att det var, kom vi där till kyrkan, med plakatet i ena handen. Noel i andra.
Det blev som vanligt en fin tillställning. Det bubblar i kyrkbänkarna innan det sätter igång. Sorlet stiger. Sen börjar det. Idas sommarvisa. I denna ljuva sommartid. Så vackert. Som förr. Sen kommer Sommaren är kort, Stockholm i mitt hjärta, och sist så kommer avgångseleverna från skolan med sina nummer. Schools out bla. Annat var det förr. Men det där vemodet de har. De som ska byta skola till hösten. Börja högstadiet. Bryta upp. Det känner jag igen väldigt väl. Plötsligt dyker den upp i mitt huvud. Vår avslutningssång ifrån 9:an.
Nu är den slut den tid som vi haft, den tid som vi varit tillsammans.
Kanske vi möts, någon gång, någonstans, och delar en tid tillsammans.
Men vid alla slut, börjar nåt nytt. Så därför just nuuuu- Farväl.
Inte ett öga var torrt. Jag kan fortfarande känna den känslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar