Domedagsdröm

Igår natt hade jag en mycket obehaglig dröm. Vi befann oss på en fest, jag och sambon när det plötsligt ekade ut nyheter ur TVn och radion: En översvämning har skett i Kina. Reaktionen blev lite sådär som det brukar bli lite hos oss svenskar tror jag. Man rycker på axlarna. Det är hemskt. Javisst. Det är ofattbart att ta in. Kanske därför som vi stänger av. Vi vill inte att det ska komma in i vår vardag. Det är skrämmande. Precis så var det i drömmen. Festen rullade vidare i olika små skumma rum. Men så plötsligt en tid senare så öppnades dörrarna, och det kom ut ett gäng män i vita rockar. De ropade till, att vi måste samlas, för att de hade mycket dåliga nyheter. Tystnaden la sig kompakt över rummen. Då säger de: Vi måste meddela att det kommer att inträffa en istid som sprider sig över hela världen. Det jag minns hände direkt efter, var att samtalen började samlas kring hur vi skulle få tag i bränsle. För att skapa eld och hålla värme. Nånstans där vaknade jag. I en varm säng. I verkligheten. Där jag kan skaka av mig obehaget och tänka. Det var bara en dröm. Eller?