Ja, ja, ja, Yasuragi!!

Det var så fantastiskt mysigt. Det gick så fort. Alldeles för fort. Vi fick äntligen mötas igen. Som vi kunde göra så ofta förr. Vi är inte längre bort idag. Tvärtom. Så mycket mer vatten har runnit mellan broarna sen den tiden vi hade då. Vi finns där med varandra i tankarna i vardagen. Trots att vi bor i samma stad, så ses vi inte tillnärmelsevis så ofta som jag skulle vilja. Men så är det också sådär härligt med ens bästa vänner. De finns där. Även om det går aldrig så många gånger emellan som man inte hinner ha ett samtal. Ett riktigt samtal. Där tankar utvecklas och blir till. Formas om. Skapar nya. Det hade vi nu. Lyfte på lock som bara funnits som egna tankar. Det var så härligt. Att det sen ägde rum bland varma källor och kall luft i en härlig mix. Det gjorde inte direkt saken sämre. Tack vännen A.