Världens sämsta personal

just nu verkar SJ ha. Det är helt enkelt inte klokt hur många historier man kan rada upp om man hör sig för bland vänner och bekanta som gästar detta företags bekvämligheter (?) då och då. Själv hade jag den äran i helgen. Då jag tillsammans med min syster och våra två minstingar besökte vår mamma i Kalmar. Det är en historia i sig, som jag återkommer till. Men nu till dagens RIS. Vreden tornar upp sig i mig redan när vi springer över perrongen mellan bytet i Linköping. Ifrån den lilla harmoniska tågbussen som gick ifrån Kalmar, till det stora vidundret, X2000 som ska ta oss till Stockholm. Får mig att tänka på min favoritsaga när jag var liten. Det lilla blå tåget. Det var det lilla söta, lite långsamma tåget, som skulle tävla mot den stora, vackra, smäckra, silverglänsande - Silverpilen. Det gick förstås väl i sagan. Det lilla blå tåget vann, fick ära och berömmelse. Men vår silverpil var allt annat än en vacker syn när vi klev på. Det var fullständig kaos. Barnvagnar överallt. Sopor i korridoren. En annan desperat mamma med två barn bad tågvärden om hjälp. Han kunde uppenbart inte hantera situationen och började stressat ryta åt folk. Åt oss också. Nästa trista överraskning blev i cafévagnen. Med Noel på armen och en överfull bricka skulle jag betala. Väl medveten om SJs brutala restaurangköksregler, så kom jag lydigt med en oöppnad burk under armen.
"Ja, så ska jag värma den här också", säger jag.
"Jaha, då måste du ha en påse, annars får du inte värma den", svarar snipig kassörska.
"Ja, det hoppas jag att du har", säger jag, förberedd till attack..
"Ja det får vi se, jag får gå och kolla det", får jag till svar. Mycket besvärad. Då kan jag inte hålla mig utan lägger en kommentar om att SJ verkligen inte välkomnar barnfamiljer. Och att det faktiskt handlar om HUR man bemöter människor. Speciellt borde man kunna ställa de kraven på människor som jobbar med service.
En svart blick var allt jag fick till svar. Jag förstår verkligen att SJ nu kör auditions till sin pågående rekrytering av nya tågvärdar. Det var väl det klokaste jag hört på länge.