En vinkning

Idag så fick vi då äntligen se vår lilla bebbe. Idag var vi nämligen inne och gjorde fostervattenprov. En trygg kvinnlig överläkare mötte oss, och hennes ansikte uttryckte ett lugn, och mängder av erfarenhet som la sig som en beskyddande filt över rummet. För orolig är klart att vi var. Är. Men först fick vi ju se den. Denna lilla varelse som rörde sig och sprattlade. Ett huvud som såg till kroppen väldigt stort ut. En ryggrad så fin. Och så plötsligt så sträckte den plötsligt upp en liten hand och viftade till lite, innan den försvann igen. Kanske var det en liten vinkning. Det kändes så. Kunde ha stirrat på den där skärmen hur länge som helst. Längtar redan ohyggligt tills jag får se den igen.