Idag kom jag precis fram till garaget och skulle kliva ur bilen när jag insåg att det låg kvar en liten blå gympapåse där bak i bilen. Jaha. Bara att vända på klackarna och styra bilen tillbaka mot skolan där styvsonen går.
När jag kom där över skolgården som då var alldeles lugn eftersom alla lektioner precis börjat så fick jag en stark nostalgikänsla. Jag tittade på deras klätterplank, deras fotbollsplan och deras stänger. Jag kände gruset under fötterna och plötsligt förflyttades jag tillbaka till vår lågstadiegård i Karlskrona. Hur jag och mina tjejkompisar sprang ut på rasten och kastade oss upp i de där stängerna som vi sen grenslade och snurrade runt varv efter varv till ljumskarna glödde av värme och skavsår. Då inser jag hur länge sen det känns. Hur läskigt det är när tiden går och man liksom knappt märker det. Men man märker det på det faktum att man har svårare att minnas de där tidiga åren. Vem var man då? Vad tänkte och kände den där lilla flickan som var minst i klassen då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar