Segt att bygga upp, fort att riva ner

Det fick jag verkligen erfara idag. Det var comeback för yogan, efter ett alltför långt juluppehåll. Dvs ett gäng ynka veckor har slungat mig tillbaka till ruta 1. Jag talar förstås om vigheten. Som jag kämpat under många timmar där i yogasalen med att stretcha under hösten. Andas långa, djupa andetag som ska ta mig ned i positionen. Man sitter med benen raka och ska sakta böja sig fram så att man når sina tår, och till slut även kommer ned med pannan mot benen. Jag vet. Det är inte att leka med om man inte tillhör den lilla skara som verkar vara naturligt viga. För en gammal balettflicka som jag (i och för sig slutade jag när jag var 17, men ändå) så är det en tung påminnelse. Det tar lååång tid att kämpa sig till en vighet, men det går försvinnande fort att göra dig till ett kylskåp.

Noterat: fick idag höra första skvallret bland en av säljarna på jobbet, som hade fått för sig att jag var gravid..Första dagen på mycket länge jag inte hade svart utan en färgglad topp. Tydligen avslöjande ;-)