Ut ur garderoben

Det började en mörk morgon i tidig december. Det var en fredag, det minns jag särskilt för att jag stod inför en riktig partyhelg. Julfest med jobbet på fredagen, följt av hemma hos-vuxen-mingelfest med Bondtema på lördagen. Det sistnämnda är ju en tillställning som kanske händer ungefär en gång per sekel. Därför var jag tvungen att testa på fredag morgon. Jag hade nämligen dagen före, mycket oväntat, plötsligt känt mig väldigt öm i brösten. Men med tanke på hur mina symptom sett ut det senaste året så var jag inte särskilt upphetsad. Tänkte bara att det kom plötsligt. Och väldigt nära inpå. Tog det hela med ro i alla fall. Det blev som i förbifarten jag sen såg ett apotek under min lunch dagen före och tänkte att, jaja, jag kan ju köpa ett test. Det blir ett i raden av många onödiga. På fredagmorgonen tassade jag så upp och satte mig där på toan. La ifrån mig testet på badkarskanten och väntade några sekunder. Lååånga sekunder, när jag gick igenom det vanliga mantrat. Inte bli besviken nu. Inte. Det var verkligen en enorm förvåning som sköljde över mig när jag tyckte mig se ett ganska tydligt plustecken. Fram med bruksanvisningen. Vad betydde det nu igen? Var det gravid? Eller inte? Med en två-årings intellekt går jag igenom tecknet i det lilla fönstret, och bruksansvisningens formella text, omvartannat. Men det stämde verkligen.
Nu när det är ganska många veckor senare - är det fortfarande helt helt overkligt.
Men illamåendet, humörsvängningarna, ömma, kraftigt växande bröst och nu även mage är ju verkligt. Och förstås den totala, överväldigande lyckan när jag i små små stunder börja förstå. Det gick alltså !! Det växer en liten minibebbe därinne. HURRAAAAA !
Nu är jag ute i garderoben.