Först tänkte jag vad hände? Sen insåg jag att det har gått nästan 15 år. 15 år !!!! Det är inte klokt! Valborg är dagen man lätt minns. Stämningen som haussades upp veckor i förväg. Dagen som planerades enligt det givna körschemat. Allt skulle hinnas med. Utan att man däckade under vägen. Ett skickligt parerande. Idag såg jag en del studentgrupper i parkerna under lunchen. Ja, det var inte universitetsstudenter det, utan förmodligen gymnasiefolket.
2008 går vi istället ned till Rålis. Det är lite småkyligt och regnet hänger i luften. En fd manskör, med charmigt gula studentmössor sjunger tappert några av klassikerna. Vi strålar samman med några av styvsonens fotbollskompisar. Ungarna piper iväg med en slant och handlar sockervadd, salta remmar och allt annat som hör marknadsgodiset till. Lagom tills elden ska tändas, kommer regnet. Till studenternas klagan och polisens lovsång. Vi står där under paraplyerna och småsnackar med varandra, medans ungarna pilar omkring bland folkmassorna. Studentgrupperna blir allt glesare, och har likt blöta katter flytt någonstans till skydd. Framåt nio tiden längtar vi hem till soffan och beger oss hemåt. Möter en och annan trampad ölburk på vägen. Men inser stilla att det här vuxenvalborg är rätt mysigt faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar