Negativ buzz....

Ett av min och sambons favoritämne är depressionsnyheter. Vi möter dem nästan dagligen. Slå på Nyhetsmorgon och dröm om ett mysigt resereportage, ett porträtt av hur någon lyckats med att uppfylla sin dröm,eller bara ett happy ending av något slag. Men ack nej! Istället förundras man över hur mycket negativa nyheter man matar ut. Utöver allt elände som faktiskt händer; flygolyckor, svält, krig, mobbing etc. så har det gått så långt att man idag vänder en annars positiv nyhet till något skit. Bilden här visar ett klipp ifrån Stockolm City några dagar före sommarloven skulle börja....
Frågan vi ofta ställer oss är vilken effekt får det här på oss? När ska någon våga ändra på det faktum att vi människor till synes älskar att gräva i andras skit och läser mest av allt brott och straff nyheter?
Kan det också vara så att det satt sig i den svenska folksjälen så djupt att det finns oerhört få som vågar sticka ut hakan och säga: Det här har jag lyckats med. Jag är bra. Jag tror att jag kommer att vinna. Jag har en målsättning om 8 OS guld.
Phelps gjorde det- och han lyckades
Han som vann årets vasalopp visste flera dagar före att han skulle vinna- och han lyckades
Många andra är nöjda med att vara med och göra sitt bästa - och de lyckas inte alltid så bra som vi sett..

Sylta och baka- terapi att smaka

För andra gången i mitt liv har jag gjort plommonmarmelad! Och precis som förra gången var det någon form av terapi. Då var jag ensam i Kalmar, med kärleksbekymmer och annat elände. Nu är det mer en form av positiv terapi inför mitt nya liv tror jag. Men något har jag lärt mig sedan sist. Då tog jag tacksamt emot en hel ICA kasse med plommon av en kollega och tänkte att det går väl rätt enkelt att sno ihop lite sylt. Visst. Många timmar senare och nyinhandlade burkar var jag helt slut. Så denna gång tog jag i med ungefär en tiondel av insatsen. Resultatet avnjöts idag på morgonen. Denna ruskiga söndagsmorgon. Det luktar skolstart i luften. Höstvindar utanför fönstret. Förmodligen sista söndagsfrukosten som sambon och jag har ensamma. På mycket länge i alla fall. Det blev nybakta scones, med nystelnad plommonmarmelad ovanpå osten. Mummmm.

Cruisar runt i sommarStockholm

I väntans tider så är det lätt att bli uttråkad av att bara sitta hemma i soffan. Trots att jag är en stor vän av OS. Men efter ett antal timmar börjar det krypa i kroppen. Måste ta mig för mig något. Idag blev det därför storstädning på fm. Intensivt men med ett hyggligt utfall. Sen tog sambon (läs fästmannen ;-) och jag oss en av våra vanligt förekommande små bilturer. Kan låta pensionärsaktigt och är väl förmodligen det också. Men ack så trevligt. Och med en sprängfylld babymage i vädret så är det ett mycket lämpligt färdmedel. Ner och fika på Årsta båtsällskap som var en ny upptäckt för oss båda. En tur ut till nybygget Finnboda hamn, som ser ut att bli lite av en kopia av Lilla Essingen. Fast mer industri. Och mer Finlandsbåtsutsikt. Vi avslutade turen nere i sommarkvällssolen på Mälarpaviljongen. Jag gillar loungestämningen som påminner mig om en strandbar i Thailand. Med en mycket god alkofri Mojito (rekommenderas!) i handen sitter jag och iakttar de afterworkande folket. Snett till vänster om oss sitter två snygga tjejer i 30 + åldern. Lagom affärsmässigt klädda med skjorta och kjol. Kanske ifrån marknadsavdelningen på något IT/Telecomföretag. Varsitt glas kallt Rosé i handen förstås. De utgör på något vis den typiska Stockholmmänniskan. Jag tänker plötsligt att jag kan förstå att det finns något i den här staden, som gör att man vill hålla sig kvar i den bilden. Vara en av dem. Bland afterworkglasen. Utan barnvagnar. Inte undra på att medelåldern för första barnet är så högt..

Signed, sealed - not delivered

vecka: 40 + 3
viktuppgång: 15 kg
magmått: 35 cm
förvärkar: jaaa!!
otålig (på en skala 1-10): 10
halsbränna: före Losec Mups 9, efter Losec: 0 (helt fantastiskt)
svårighet att sova: 8
kön: står kvar vid gissningen på pojke men vet inte säkert...
antal samtal om dagen ifrån mamma: 0,5 (varannan dag verkar vara uttänkt )
matintag: stort
chokladintag: obligatoriskt varje dag
glass: se ovan, med chokladsås har du löst bägge på en gång

leveransdatum: sambon gissar imorgon...håll tummarna

noll åtta noll åtta noll åtta kommer jag aldrig glömma

Så totalt överraskad. Tagen på sängen. Härligt oförberedd. När den livsefterlängtade dagen äntligen kom för Starletflickan, så var det som en bomb.
Vi satte oss på bänken. Du började prata om hur lycklig du var med mig. Dina ord fyllde mig med lyckorus och värme. Men jag förstod inte vad som skulle komma. Inte förrän du väl sjönk ned på knä, där under trädens sommargrönska, och något glimmade till i den mörka asken. Det var som tiden stod stilla ett tag. Händer det på riktigt? Ja, det gör det. Ögonen tårades och lyckan strömmade.
På första parkett satt vi sen och tittade ut över fyrverkerierna som färgade Stockholmshimlen. Vi njöt av oss. Vilken tacksamhet jag känner för en sån lycka. Sån trygghet. Sån stor livskärlek.
Tack min älskade. Fästman.

Kobbar skär och miljonärsvillor

I onsdags när det var en mellandag med en antydan till solglimtar igen i regnrusket, tog sig mannen lite ledigt och vi gav oss äntligen ut för vår premiärrunda med båten. Våran skilsmässobåt som vi ömsint vårdar varannan vecka. Ett optimalt upplägg faktiskt. Vi var bägge två lite lagom nybörjaraktiga igen efter två års sjöträda.
Men ut kom vi i alla fall. Turen bar bla till Svartsö där vi tog oss en kaffe och pratade med café innehavaren, för att sedan ta vägen förbi Vaxholm på hemvägen tillbaka till Saltis där båten bor till vardags. Man ser det mesta ute i skärgården. Alltifrån ungdomar som skamlöst dricker vin i båten och skiter fullständigt i hastighetsbegränsningar, till en enskild liten kobbe med en enda synlig sak på. En kamin! Dessutom kan man onekligen undra, var kommer alla dessa miljonärer ifrån? Stockholm gömmer en hiskelig massa tokrika människor, med ofattbara villor längs med de höga klippkusterna i skärgården. Hur gick det till? Arv sen tidernas begynnelse? Lyckade aktieplaceringar när den nya ekonomineran härjade som bäst? Vi funderar medans vi puttrar vidare fram i vår blygsamma lilla farkost.
En dag på sjön gör en sådär behagligt trött. Genomblåst i håret. Saltstänk på kinderna. Trött i huvudet efter den oerhörda nybörjarkoncentration som krävs när jag ska styra båten. Väl hemma kröp jag därför ned i badet. I mitt minispa. Nyinköpt yogarökelse, och doftljus samt meditativ musik som sällskap. Obeskrivlig njutning.
Mannen tittade in huvudet efter ett tag och konstaterade:
Oj, här luktar det mycket känslor! .....

omslag, otålighet och hormoner

Så kom omslaget då. Väntat nånstans, men ändå plötsligt. Igår släpade vi oss ut i regnet och gick runt ön i vår ensamhet. Den enda vi mötte var en mycket väderriktigt klädd ung mamma med sin 3-hjuliga barnvagn. Och en beundransvärd joggare också. Jag såg det man brukar se. Gula löv plötsligt över gångbanan. Björkar som nästan tappat sina blad. Då brukar jag få höstpanik. Men nu vann faktiskt logiken. Det är bara början av augusti. Löven är gula av värmeslag och torka. Så det så. Men ändå påverkar vädret oss så. För min del sprider sig en otålighet. Jag känner mig låg och fundersam. Tänker en hel del på det man förvånansvärt nog nästan aldrig pratar om. Ordentligt. Rädslan över förändringen i livet jag står inför.Hur ska det bli? Jag och sambon har levt bonusfamiljsliv länge, där vi varannan vecka kan vara som vilket 30+ par som helst. Ut och äta. Bio. Sitta uppe länge och bubbla över ett glas vin. Vara spontana. Välja vilka tvprogram vi vill se. Vilka böcker vi vill läsa. Och när. Jag kan ta mina egna turer på stan. Sitta på café och skriva tankar. Ha ständiga små projekt på gång. Shoppa när andan faller på. Prata i telefon. Jag kan ärligt säga att jag är rädd för hur förändringen kommer att te sig. Vem kommer jag att vara då? Och ändå är jag en person som nästan bränt ut mig genom att försöka vara där för alla andra. Tillgänglig, engagerad och rolig. Nu kommer det alldeles snart finnas en liten person som kommer att behöva mig så mycket. Som kommer att sättas i första rummet. Alla säger att det kommer att gå så bra så. Det tror jag också. Men ändå kan jag inte låta bli att grubbla och tänka.