Finlandsfakiren

Igår kväll kom vi hem efter en Ålandsresa tillsammans med svägerskans familj. Första utlandsresan för Noel dessutom.Tanken var förstås en avkopplande 2 dagars i familjens tecken, med mycket kul för barnen. Vi skulle vara 1 natt på båt, 1 natt i Åbo och sen dagstur hem. Visst låter det trevligt? Mmmm. På pappret ja..
Redan kvällen före när vi lusläste tabellerna och tiderna så upptäckte att vi att det var tal om rena rama fakirtiderna. Det visade sig vara bara ett av de mindre roliga upptäckterna.. Vi hann inte mer än att gå ombord och installera oss i hytterna då jag upptäckte att hela kuponghögen med mat, hotell och pengacheckar man ska använda ombord, var borta! Efter att rotat igenom väskan 18 gr begav jag mig till receptionen. Där möttes jag av fru Snipa som var en medelålders finländsk surtant, som bara tittade på mig uppgivet och sa att: Det är inget jag kan göra. Det är som att tappa pengar förstår du väl. Jag insåg på en gång att det fanns inget jag kunde säga som skulle få henne att ändra sig och istället för att säga något mycket olämligt som hade varit en mer normal ilsken reaktion ifrån mig, kände jag att tårarna vällde upp. (det är nåt som kommit med graviditet och förlossningen..) Bara att lomma tillbaka till hytten och informera de andra om att vi skulle få köpa allt det där på nytt. Just när vi var på väg att göra det blev vi uppropade i högtalarna och möttes av fru Snipa igen, som kom med ett kuvert ifrån incheckningsterminalen där de hittat dem. "Vilken tur ni hade nu säger hon"
Vi fick 3 h sömn då vi vackert skulle hoppa upp kvart i 6 för att gå av båten i Åbo! Fru Snipas kusin bankar på hytten och skriker barskt att det är dags att gå av nu! Inte tillstymmelse till leende eller Godmorgon där inte...
Sen hade vi dock en skön dag på ett spa/bad hotell i Åbo, som ungarna älskade och vi hade det också skönt. Vid middagen satt det 4 utpumpade vuxna som gav upp tanken på att sitta uppe länge en kväll till och smög tillbaka upp på rummet och la oss. Nästa morgon upp igen kl 07 för att hinna till båten tillbaka.
Aldrig någonsin har en trevlig dagstur på havet varit så lång att ta sig igenom.
Båten hade nu invaderats av höstlovslediga 18åringar som tvärtemot den vanliga världen här får köpa hur mycket sprit som helst, och ta sig ända ned till apstadienivån utan att någon vakt ingriper. De var överallt också. Sprang runt och skrek håll käften till varandra, sprutade öl, vinglade omkring i stora klungor. Botten nåddes när vi höll på att trampa på en bajskorv och tillhörande toapapper i hyttkorridoren...Allt medan fartygsvärden försökte vara klämkäck och få den lilla skaran av familjer och äldre uppe i danssalongen spela bingo och klappa i händer.
Aldrig har 8 timmar gått så långsamt.
När jag vid ett tillfälle passerade ett gäng 18åringar i en soffa, stannade de först upp sitt snack och tittade på mig. Kort därefter sa den ena:
Äh, hon är ju gammal! ....
Det var ett understatement mot hur jag kände mig.