fredag 14 november 2008

Dagar av identitetskris


har jag just haft. Ja det har väl legat på lut där ett tag, men blev så påtagligt nu. Två nätter i rad drömde jag om att min sambo lämnade mig. Jag skulle bita ihop och stå där tapper och hålla masken. Det var ett möte med känslor som jag upplevde för många år sen. Det svarta hålet av kärlek som går sönder. Total ångest. Jag vaknade upp med ett ryck mitt i natten och började sen fundera på vad det här handlade om. Insåg att det handlar om min resa med min självkänsla. Den jag visste att jag skulle behöva göra, nu när mitt liv inte handlar om jobbrelaterad prestation med tillhörande erkännande. När jag tvingas möta mig själv mer avskalad. Vad har jag för intressen? Hur är jag i mötet med andra människor? Hur uppfattas jag?
Vem är jag?
Det handlar också om att allt känns så mycket större nu sen Noel kom. Så mycket mer sårbart.
Efter några jobbiga timmar vaknade sen älsklingen, och jag fick en chans att häva ur mig alla dessa tankar. Det hjälpte betydligt och ångestklumpen löste upp sig. Men frågorna är kvar som ett lätt brus. Läskigt, men nödvändigt. Det får ta sin tid.

2 kommentarer:

Yogamamma sa...

När jag var nyförlöst med Signe hade jag en massa lilknande otäcka drömmar om att mannen var otrogen/lämnade mig/dog.
Tror att det är ganska vanligt att man har det i en sådan ny situation som detta med barn innebär. Man blir ju så sårbar om det skulle hända något.
SOV GOTT I NATT, utan hemska drömmar :)

Borgarbrackan sa...

ja jag har hört flera som haft samma tankar och drömmar. Det är ju som sagt så mycket större nu än tidigare på nåt vis. Har klarat mig de senaste nätterna dock..Puh! :-)
Hoppas du sover bra själv förresten med magen och halsbrännan och allt.