Jag tycker fortfarande efter 4 mån bortavaro ifrån jobbet, att det är märkligt hur lite man hinner med under en dag. Sedan två månader tillbaka, och Noel kom, så är det ju logiskt helt förståeligt. Men ändå känns det konstigt lite. När sambon kommer hem sliten efter en lång arbetsdag och han frågar vad vi har gjort idag, så måste jag ofta verkligen fundera, innan jag kommer på nåt förutom matning och blöjbyten. Nu vet jag att det är precis som det ska. Jag pendlar mellan att tänka:
Å ena sidan: Njut, njut, skynda att njuta, det här året kommer att gå så fort så fort. Å andra sidan har jag mentalt svårt att släppa taget om jobbet helt, och inse att saker och ting kommer att förändra sig där, och som jag inte kan eller ska blanda mig i..Det är en svår balansgång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, det är en svår balansgång när livet förändras sådär radikalt. Men jag tänker att det kommer att ge sig med tiden. Antingen lyckas du släppa jobbet helt och fokusera på mammaledigheten eller så funkar inte det. Och ingenting är bättre eller sämre, vi är ju alla olika.
Själv var jag överlycklig över att slippa jobbet mitt första år som mamma. Men å andra sidan hade jag inte ett jobb som jag trivdes med. Istället lade jag min tid och längtan på min utbildnin (som jag fortsatte under föräldraledigheten). Inför min kommande föräldraledighet känner jag precis likadant, det ska bli skönt att slippa jobbet men jag längtar efter att fortsätta min utbildning (o hoppas att det är möjligt)
Ja, det är verkligen skumt det där med hur lite saker man "gör" när man har en liten bäbis. Och ändå är det fullt upp hela tiden... Jag tror också att det är lite upp och ner med tiden och personberoende. Jag tyckte den första tiden var ganska jobbig på många sätt, sen kom en lång period jag njöt väldigt mycket av. Och efter sådär 9 månader längtade jag väldigt mycket efter att börja jobba igen.
Nu är jag lite kluven eftersom jag inte hunnit jobba så länge och tycker att det är så kul. Jag längtar inte så där jättemycket efter att vara hemma igen. Än. Men jag ska försöka släppa taget om presterandet och jobbandet när jag väl blir ledig och fokusera på det verkliga livet. Och på att hänga med dig och Noel:D Kram!
Yogamamma: Du har förmodligen rätt. Jag hade bilden av att jag skulle gå igenom en process att stärka min identitet utanför mitt jobb-jag, och att genomföra resan att släppa taget om jobbet, och det jag byggt upp där. Det där med att släppa taget är en grej för mig på många sätt nämligen. Jag har kvar bilden, men kanske ska försöka stanna i tanken att det blir som det blir.
Anna: Ja jag tror också att det kommer att gå i faser, och jag kan nog se tillbaka på tankarna ifrån den här tiden, om ett tag, med kanske helt andra bilder av vardagen. Längtar i alla fall väldigt mycket till att du går hem så vi kan leka, även om jag förstår att du kanske inte riktigt längtar lika mycket den här gången. KRAM
Skicka en kommentar