Dödens väntrum

Direkt när vi kom in i rummet kunde jag känna det. Den markanta skillnaden mot ett vanligt sjukhusrum. De är sterila och upplysta. Trista och kliniska. Det här var allt det där också. Men det var mörkt och tyst. Endast tunga andetag från sängen kunde höras. Inga slangar eller maskiner med infernaliska röda lampor på en skärm. Ingen dramatik. Bara en tjock tyngd som vilade i rummet. Det var som om jag kunde känna döden som låg där och väntade. Alla vet det. Ändå så svårt att förstå. Så svårt att överge hoppet. Allt vi kan göra är att vänta. Det var ett otäckt besök i dödens väntrum.