måndag 8 december 2008

Ibland är det för sent


Det är en tanke som fick ett ansikte i dagarna som gått. Livet bjuder inte alltid på en andra chans. Det är så lätt att skjuta saker framför sig. Att leva efter devisen Imorgon är en annan dag. Men vi har bara ett liv. Det är här och nu. Vill jag göra en förändring är det bara jag själv som kan åstadkomma den. Och det är bara jag som kan bestämma när.
Den här gången var det för sent. Vi kunde bara titta på och vänta. Hålla i varandras händer för att stödja. I ett ögonblick var allt över. En tystnad spreds i rummet. Det var så tydligt att det nu var tomt. Som om det fladdrat ut genom fönstret som stod på glänt. Ut i mörkret.

3 kommentarer:

Anna ser dej sa...

Baby, jättejättestor kram till er.

Yogamamma sa...

Tänd många ljus och bevara både dem och alla fina minnen i ert inre.

Borgarbrackan sa...

Tack till er båda! Stor kram